kmolander

Idag har jag inte gjort så mycket. Skola mellan åtta och två,
därefter en sväng i stan, men fick ont i äggstockarna så åkte hem.
Ingen musikskola, så skrev på PA.
Bilhandlaren hade tydligen stängt idag, så får fixa det imorgon (inte bra).
Kollat TV, pluggat... Jag är allt bra duktig ibland.
Ska läsa filosofin imorgon på bussen in. Historian också.
Skriva loggbok på hålan, äta på DG. Mums! Nej.

På kvällen ska jag plugga och gå en runda. Nu börjar det ju bli höst
vilket betyder promenadväder! =D

Puh! Nyss skrivit saga i fyrtio minuter. Ska alldeles strax fortsätta och skriva Gud vet hur många sidor till. Jag skriver den för hand först i en kinabok, och sedan renskriver jag på datorn efterhand. Det på datorn är dock bara ett "första andra-utkast" och kommer revideras om och om och om igen. Förmodligen.

Det är hur som helst skönt att vara igång på riktigt. Imorgon kommer jag hem klockan tre ungefär, och då ska jag sätta mig direkt och skriva. Måste fixa lite med trafikarbetet också som jag gör med Vicky!

Jag vill också vara filosofisk och poetisk och fucking Kafka. Det finns dock flertalet ting som talar emot min eventuella framgång inom ämnena:
- jag är inte välartikulerad när det krävs
- jag skriver alldeles för långa texter för att folk ska orka läsa
- jag har en benägenhet att överförklara vad jag säger - det gör inte en riktig filosof. han bara förutsätter att alla andra förstår. eller att ingen gör det, och att alla är idioter. det beror lite på hur man ser på saken.
- jag kan inte vara uppe hela nätterna längre

Förstår ni? I'm doomed!

Men det värsta är nog att jag har svårt att förklara vad jag menar när folk vill att jag ska göra det.

Helgens konversation:

Calle: ibland säger du saker till mig om hur jag är, som du låter din ilska gå ut över andra som inte ens är inblandade. sen kan du inte förklara vad du menar.
Katie: jaha, men det gör du ju. och det kan jag visst!
Calle: jaså? hur låter jag min ilska gå ut över andra?
Katie: nej men typ.. som när du... äh, jag vet inte!
Calle: precis!!!!!! du kan inte ge exempel. alltså felar jag inte!
Katie: AAARRRRGH!
Calle: hahahahahhahahaha

vad han inte vet är att jag spelar med för att jag älskar när han skrattar högt. fo sho.

Jag har inte lagt upp en bild på mig sedan jag färgade håret brunt! Eller, det är snarare mörkblont med en hint av koppar. Anledningen till att jag lägger ut en bild nu är att jag snart kommer bli blondin igen. Det har ingenting att göra med att jag inte tycker att jag passar i den här färgen - för det tycker jag - utan det handlar snarare om att det inte är jag. Som Max sa: innan när du kom med ditt glittrande, blonda hår var det liksom KAAAAAAATIE!!!! Nu är det mer, jaha, där kommer Katie!

Jag är fullt benägen att hålla med. Det är fint, men det är inte jag. Med andra ord dröjer det endast några veckor innan jag går tillbaks till att vara blond, även om det kommer kosta mig 1400 extra om året, eftersom jag slingar det en gång var tredje månad ungefär (billigt jag slingar mig va? Jättebra frisör :D). Innan skolfotot blir det i alla fall. Någon som vet när det är?

I alla fall. Här kommer en bild på en alldaglig Katie.



och såhär såg jag ut innan...

jag hittar inga skor jag vill ha, jävla skit.
antingen är de för grova, för tunna, för höga eller ser för stora ut.

jag är inne på andra omgången PMS,
så jag vill bara gråta. men så fungerar ju inte livet.
dags att ta tag i det, med andra ord.

Efter att ha fått reda på att detta är min nuvarande favoritlåt började mor min att ifrågasätta min mentala hälsa.

Oh, yes please. Speciellt trenchien, älskar färgen!
Om jag hade haft den hade Collins nog sagt "I would kiss your every garment" till mig också. Han är gross, men liksom... Bara att få höra det.

För övrigt är jag stressad över mitt projektarbete. Är ni?

Imorgon ska jag ge mig ut på jakt efter de här godisbitarna, hoppas på tur!

Tack för filmkväll Calle, Vera och Max. Härligt med sällskap faktiskt hihi :) Först blev det pizza, därefter såg vi "Lost in Austen", och sedan nån amerikansk stand up comedy (en av dem var faktiskt RIKTIGT BRA! "all you women complain - "why do you keep your eyes open when you're kissing me?????" well, ladies - how do you know????" Sjuukt nice. Och den bästa var nästan "it's just not good for a skinny guy to have sex with a skinny woman - it's all bony. and sounds like a wind chime!" HAHAHA) innan det blev sömn. Väldigt skönt. Vaknade vid halv nio imorse, läste ut "Guernseys litteratur- och potatispajssällskap" av Mary Ann Shaffer. En riktigt, riktigt bra bok som handlar om en brevväxling året efter krigets slut som resulterar i nära vänskap. Man lär sig väldigt mycket också om hur folk hade det, vilket är välkommet efter allt snack om "och tyskarna invaderade här då, här då och där då". Lättläst också, vilket gör den till en fantastisk reselektyr ;)

Calle åkte vid tolv idag, men Vera och Max stannade. Vi såg "Sense and Sensibility" och sedan åt vi lunch (middag??) innan de åkte hem med tjugo över fyra-bussen. Efter det läste jag "Smuts" av en Wennstam som än så länge är riktigt bra (har läst halva). Gripande, om inte annat. Efter den blir det nog le petit prince och Shakespeares hemligheter som får turas om...

Nu - lite plugg, sedan läsning och sedan SÖMN. Skola imorgon - börjar 9.00 med engelska C. Hii!

Intelligenta tänker, funderar och ifrågasätter alldeles för mycket för sitt eget bästa. Allra helst skall man vara så dum att man inte fattar att man är det, då har man som störst möjlighet att bli lycklig.

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Sagt av Egoinas mamma (jag läser Egoinas blogg). Tankar stjälper mer än de hjälper - ändå beundras de som tänker mest.

De största genierna i historien - Freud, Darwin, van Gogh, Virginia Woolf, Coetzee, Mozart, Einstein... Alla människor med stora, många, komplexa tankar. Var de lyckliga? Troligen inte. Varför hade då Freud letat efter människans psykologiska sanning, Darwin värderat kyrkan högre än sig själv, van Gogh skurit örat av sig, Virginia Woolf begått självmord, Coetzee spenderat sitt liv oleendes, Mozart i spritträsket och Einstein tryggt inlåst i sitt huvud med sina fysikteorier?

Folk frågar ibland hur jag kan ha en så kall inställning till saker som inträffar i mitt liv. Ja, det är väl klart att jag visar glädje och det är inte heller dessa saker de undrar över. Nej, de undrar hur jag så kallt kan ta nederlag; varför jag inte visar mina känslor, när det ju för dem är en självklarhet.

Jag bara är sådan. Så enkelt är det. Visar man sina känslor blir man sårbar, och jag är inte redo för sådant. Eller så har jag inget behov av det - jag vet inte. Men det är väl för tusan klart att nederlag tär på mig. Tror ni inte att jag också legat hoprullad i en golv på badrumsgolvet och längtat efter sömnen som vägrar infinna sig? Eller att jag någon gång blivit så sårad att jag brutit ihop, gråtit hejdlöst och gjort mindre smarta saker mot mig själv?

Jag har bara lärt mig att dölja det. Man vinner ingenting på att berätta för andra hur man mår. Eller, JAG gör inte det. Främst för att jag inte erkänner för mig själv att någonting är fel: jag känner bara effekterna av det. Jag vågar inte tänka på det, förstår ni. Så hur ska jag kunna berätta för någon annan vad jag inte ens berättat för mig själv?

Jag fäster mig inte vid folk mer än nödvändigt. Klart att jag älskar dem, men jag litar inte på att de älskar mig. Att tro det har visat sig fel mer än en gång. Sist det hände dog jag nästan av inre smärtor, eller i alla fall min själ. Många har varit med om det, men för mig blev det som en slags... dödsstöt. Jag litar på mina bästa vänner så pass att jag kan anförtro dem med vissa hemligheter, men jag litar inte på vad DE säger att DE aldrig skulle göra.

Så jag undviker helt enkelt onödig smärta genom att inte "bry" mig, som folk uttrycker det. Jag bevarar gärna era hemligheter, smärtor och problem. Men kräv inga från mig.

Jag har så mycket hormoner i kroppen att jag vill så ihjäl någon, återuppliva och sedan döda igen. Eller okej, i fantasin i alla fall. Varför har jag aldrig fastnat för TV-spel?

Därför vill jag be om ursäkt till ALLA som jag snäst av/varit otrevlig mot idag (speciellt idag) och tidigare i veckan. Har varit så fokuserad på min egen ilska att jag projicerat den på andra. Inte meningen!

Men vad kan jag säga? Man kan inte alltid vara på topp.

Och Staden och Framtiden är hittills den mest meningslösa kurs jag läst. Även om den hade kunnat vara fruktansvärt intressant. Kultur- och idéhistorian älskar jag däremot! :D

Hört om ett bord för fyra:

"Nä, vi kan inte tränga ihop oss fem stycken vid detta bordet!"

Ska alldeles strax krypa ner i sängen för sömn, tänkte bara upplysa er om min mycket händelserika dag. Höhö. Den började, ja, egentligen klockan tre imorse eftersom jag inte kunde sova... Låg och tittade på BBC Knowledge, handlade om en man som reste runt i Israel/Palestina och tittade på kulturskatter som båda sidor förstör för att krossa motparten - trots att båda sidor helgar dem! Man kan ju tycka att de borde kunde enas kring den historia de delar, men neeeej. Krig är tydligen Guds svar på allt. Inte.

I alla fall. Gick upp vid.. sju skulle jag tro. Vid tio åkte jag in till Malmö för lite shopping (igen! hihi), och sedan - vid en sådär halv två - gick jag till Cyber. Stötte på Max där så vi snackade i en timme och sedan tog vi 100:an. Han hoppade av i Vellinge medans jag fortsatte till Calle. Och här är jag nu. Imorgon blir det FÖRSTA SKOOOOOOOOOOOOOLDAGEN! Längtat så! Ska boka möte med schemaläggaren så att jag får allt jag vill ha und so weiter und so weiter. Börjar en ny kurs imorgon, Filosofi A. Kul! Älskar att filosofera så det blir gött.

Ska återgå till att lyssna på Calles gitarrspelande. Snart börjar han väl sjunga serenader hahaha. Nejdå.

Godnatt! 

Ena dagen kan allt vara guld och diamanter,
bara för att nästa bli till exkremeter och kloakvatten.
Finner ingen logik - ett jävla famlande är vad det är.
Räknas alla, eller bara vissa?
Eller kanske är det så
att alla räknas
men endast på andras villkor.

Finns inget bättre än att sova i linne och trosor. Just nu vill jag ha det här setet från Victoria's Secrets! $48 går kalaset på.

Det var fest igår i Billeberga för Josefins klasskompis som fyllde 18 häromdagen. Vi kom hem två på natten - jag hade gått upp halv åtta samma morgon och var TRÖTT. Kom hem, masade mig in i badrummet, gjorde mig iordning och damp i säng 02:35 och somnade två minuter senare. När jag vaknade imorse? 10:37. Åtta timmars underbar, ostörd sömn.

Och nu sitter jag här med en förkylning. Dags för nässpray med kortison! Malmöfestivalen med Josefin, Calle och Markus idag ju =)

Löparsko, Stadium 799:-
Jeans, H&M 399:-
Mascara, Maybelline Stiletto H&M 135:-
Klocka, Ur&Penn/Moretime (min är guld) 298:-

Plus lite annat som jag inte kunde fota eftersom min kamera inte fungerar som den ska. Här ser ni iaf :)

Om ni inte har sett "Lost in Austen" som handlar om en kvinna från vår tid som hamnar mitt i Austens Pride and Prejudice (hon byter plats med Lizzie) - `SE DEN NUUUUUUUUUU! Den finns att hyra på Hemmakväll och gissa vem som hyrde den idag? Jo, JAG!

Ska mysa med Bingley och Darcy nu as my love is away partying <3


Är inte tjejen som spelar Lizzie (t v) fruktansvärt söt?

Not. Funkar inte att ladda upp bilder, men jag lovar att det kommer så småningom!

I alla fall. Louise - stilettomascaran är bra, men den kräver att man antingen har många tunna fransar eller få tjocka eftersom den bara ger längd - inte volym. Funkar dock finfint med lösögonfransar eftersom det faktiskt BLIR glansiga fransar!

Idag har jag varit på stan med Josefin. Hon behövde hjälp att hitta lite kläder till fredag&lördag så jag hjälpte henne med det. Hon hittade en sjuuuukt fin top på MQ som jag själv spånat på ett tag, men den satt jättefint på henne så det var helt klart ett bra köp. Hon köpte jeans också.

Efter det gick vi till Harmony och åt lunch. Blev kycklingkebabtallrik för min del. Mums! Åt dock för mycket. Sedan stack vi till några affärer och sedan till min frisör för att fylla i färgen. Blev bra den här gången, men jag vet ju inte säkert förrän efter nästa tvätt.. Hm!

Imorgon står möte med Karolin och lite schemafix på schemat (höhö) och sedan en sväng i stan, tänkte jag. Isch, vad jag shoppar. På kvällen blir det Billeberga, dock en lugn kväll för mig eftersom det blir upp tidigt på lördag.

SNART BÖRJAR SKOLAN :D

Idag i Skånska Dagbladet kunde vi läsa om det icke-förbättrade betygsnitt hos elever som går ut nionde klass. Drygt 11% av alla som tog examen i somras är inte behöriga till gymnasieskolans nationella program, vilket innebär att de inte uppnått målen i antingen svenska, engelska eller matematik. Efter förra årets (lika) katastrofala resultat satsade Skåne på att få in fler behöriga lärare samt extra resurser för att målen skulle nås av fler än 89%. 

Dock undrar jag - eftersom artikeln mycket väl kan vara missvisande - huruvida man endast satt in resurser för niondeklassare, eller om det var en genomgående förändring för högstadieelever? Med tanke på dagens pengafixering är jag benägen att tro att man endast satsat på niondeklassarna. Om så är fallet, är jag inte ett dugg förvånad över att resultaten inte förbättrats. Kommer man till nionde klass utan tillräckliga kunskaper i kärnämnena är det otroligt svårt att komma ikapp, speciellt med tanke på att man samtidigt måste läsa 14 kurser utöver kärnämnena. Att sätta in resurserna i slutskedet av högstadieutbildningen är enligt min mening ett bevis på att skolledningen i Skåne inte tänkt igenom planen, utan i panik satsat där man tror att problemet ligger.

Det är bra att de tar sig an problemet - det är dock i hur man tar sig an det felandet ligger. Som tidigare nämnt kommer dåliga förkunskaper i kärnämnena i nionde klass inte kunna förbättras hos alla de som inte har godkänt. Därför anser jag att resurserna borde sättas in långt tidigare. I låg- och mellanstadiet läggs grunden för hur vi talar, skriver och tänker. Lärarna här måste sluta se på eleverna som barn som borde få leka och ha kul istället för att sitta i skolbänken. Jag håller delvis med eftersom barn inte är kända för sin koncentrationsförmåga. Vi kommer dock inte ifrån problemet att om man får leka lär man sig inget. Såvida man inte slår ihop lära och leka! Alla barn vill utforska sin omgivning, och om de har kompetenta lärare som klarar av detta, hade högstadiet med alla sina krav inte varit så långt borta längre. Det är för mig självklart att en person i fjärde klass ska ha koll på den svenska grammatiken - i alla fall omedvetet. Det ska flyta i tal och skrift (så länge inte personen lider av inlärningssvårigheter, varpå man naturligtvis får satsa på andra medel) och stavningen ska vara god, men krav på perfektion skall inte finnas. 

Jag måste dock skjuta in att det inte enbart är den lättsamhet grundskolan idag sköts med som leder till dåliga betyg, utan även lärarna. Som lärare har man det yttersta ansvaret för barns inlärning, och detta måste fungera. Även om jag inser att det kan bli "orättvist", anser jag att lärarna SKA kollas upp för at se hur de sköter lektionerna. Det finns lärare som är underbara personer men som inte tar sitt yrke på allvar, och jag säger: bort med dem. Är man inte kompetent borde man inte få jobba på skolan. Det gäller även för lärare som är kompetenta kunskapsmässigt, men inte personlighetsmässigt. Att det ska daltas med personerna som - frivilligt - tagit på sig ansvaret att  undervisa barn och lära dem hur samhället fungerar är fullständigt idiotiskt. En läkare eller psykolog som inte är tillräckligt bra på sitt yrke blir av med sin licens - varför gäller inte det lärare, som har ett precis lika stort ansvar?

För att återknyta till första åsikten: se till att lärarna är kompetenta i samtliga grundskolans led - inte bara i nian! Då kommer eleverna med tillräckliga kunskaper till högstadiet, vilket underlättar enormt. Att högstadielärarna ska belastas med misstagen och latheten från låg- och mellanstadielärarna är absurt. Skärpning!

Glömde ju nästan. Jag shoppade idag, med Mami! Det blev ett par jeans, ett par löparskor (till idrotten och för att det är för varmt att promenera i mina trekkers), en långärmad tröja från GT, en T-shirt med påfågeltryck från Vero Moda, en klocka från Ur&Penn, stilettomascaran från Maybelline (var tvungen!), strumpor och ett sovset från H&M som jag spånat på i evigheters evighet.

Bilder kommer väl. Kanske.

Så, ja. Jag hade en bra dag! Hade ni?

xoxo

Och jag suktar fortfarande efter den här underbara väskan från Tiger...


 Men jag vill ha den i tanfärg. 2499 riksdaler går den på. Någon som känner sig givmild? (A)

När man inte längre får obehagskänslor i kroppen av att tänka på personen. När man slutar undra vad man gjorde fel. När man kan säga jag bråkar inte, jag blir bråkad med. När man känner sig utpekad om något ifrågasätts. När man kan se tillbaks på de fina minnena utan att må dåligt över nuläget.

Då. Då vet man att nu, nu har vi nått sista trappsteget.

---

Saknar min älskling. Lukt, kroppsvärme, kyssar, kramar och framförallt personlighet. Med ingen annan kan jag mata ankorna (och få det att kännas som världens mest självklara sak). Med ingen annan kan jag låta som Chewbacca och inte känna mig som en jubelidiot. Med ingen annan kan jag vara mig själv så mycket. Alla lager. Till och med de jag inte visar för mig själv. Med ingen annan blir jag så utmanad på alla plan: intellektuellt, humoristiskt och allvarligt.

Med ingen annan.

---

Imorgon ska jag träffa Josefin. Vi ska gå i stan. Snacka. Umgås! Sedan ska jag till frisören och fixa min färg som mattats av lite. Får se hur det blir. Just nu är det lite väl brokigt. På fredag ska jag till skolan för möte. Jag ska också på fest i Billeberga hos en kompis till Josefin (som jag också är bekant med, hihi). På lördag ska jag och Josefin träffa Calle och hans kompis i Malmö för Malmöfestival. Underbara, underbara umgänge. Och skönt att skolan snart börjar igen!

Jag kallar mig inte feminist. Det är inte för att jag är emot jämställdhet - jag gillar bara inte ordet. Vadå feminism? Jämställdhet borde det kallas. Punkt.

Hur som helst tänkte jag ta upp detta känsliga ämne just för att det retar gallfeber på mig. Ja, att det snackas om att kvinnor är diskriminerade p.g.a. sitt kön. Det stämmer nog delvis. Men varför? Mja, inte kan det väl ha att göra med att kvinnor allt som oftast framställer sig själv som offer istället för människor med värde? Allt tjat om "jag fick inte jobbet för att jag är kvinna och BU på dem" leder till disrespekt - från ALLA parter. Visst, det sätter igång debatter och politikerna snackar om fina dagar där kvinnor och män står sida vid sida i striden. Låter underbart, eller hur? Men det kommer inte inträffa förrän kvinnor på allvar ser sig som människor istället för kvinnor.

Problemet är ju att när man sätter sig i underläge får man uppmärksamhet, eftersom människan är en blödig varelse. Jag tror inte att det är männen som har uppfattningen att kvinnor är svagare (okej, låg,- mellan-, och högstadiekillar kanske), utan kvinnorna som får män att tro det för att de är riktiga cry-babies i vissa situationer.

De starkaste kvinnorna idag är där de är för att de inte låter något så trivialt som ett kön komma emellan. Ok, vissa kvinnor är underlägsna och har makt. Förmodligen för att de gnällt. Men så har de inte folkets respekt.

Vad jag vill ha sagt är detta: om du som kvinna använder ditt kön som en anledning att få komma fram i arbetslivet kommer du förmodligen komma någonstans: men du kommer inte att åtnjuta den respekt du fått om du jobbat dig dit som människa. Jag säger inte att en kvinna är mer inkompetent än en människa, men att tvinga folk att se på en som en kvinna ger ingen någon respekt och tilltro. Ingen ser på män som män - de ses som människor.

Alltså: porträttera dig som en människa, en person - INTE ditt kön! Att skapa problem är bara onödigt, och även om det krävdes mycket för att kvinnor skulle bli erkända som människor för bara några årtionden sedan är det inte så vi ses idag. I alla fall inte i Sverige. Vi är accepterade som människor av omvärlden, och det är bara vi själv som sätter oss i underläge genom att använda vårt kön för att påpeka orättvisor.

Jag menar, inte fan är det väl rätt att kvinnor ska få se ner på män om inte de får se ner på oss? Ingen ska se ner på någon. OK?

Jag hade för det första trevligt igår, även om det såklart alltid finns plus och minus med allt. Tack Vera, Yasmine, Elli och såklart festfixarna Annie och Coffe för kvällen! :)

För det andra ska jag ta upp det här med vänskap, något jag alltid haft svårt för. Eller, inte alltid, men efter ett tag tröttnar man på att komma i andra hand för att man bryr sig för mycket (och nej, suck, det har inget med gymnasiet att göra utan har hänt tidigare). Hur som helst handlar det här om att jag, när jag knyter vänskapsband mentalt, undermedvetet inte knyter alla band. Man kan väl jämföra det med att fläta med två bitar snöre än tre... Det är därför jag inte påverkas av "tragedier" såsom andra gör. Det är därför jag inte gråter när det blir problem (även om jag såklart bryr mig). Jag har fått höra att jag är kall en hel del ända sedan högstadiet, och det handlar helt enkelt om hur mitt liv format mig. Alla reagerar ju olika på mobbning, utfrysning och elaka kommentarer. Somliga blir superkänsliga och bryter ihop så fort en situation som påminner om vad man upplevt utspelar sig, och andra (som jag) ser till att aldrig mer igen sätta sig i sitsen där man på något sätt är beroende av en vän.

Frågan är ju dock vad som är bäst - att leva med nerverna utanpå kroppen eller att ha knutit dem inom sig så att bara en som attraherar en på alla plan når dem? Mja. Allt har väl sina för- och nackdelar som jag sa. Poängen med det här inlägget är att alla har olika upplevelser och alla bearbetar dem olika. Att därför ge sig på någon som agerar annorlunda i en situation är idioti. Gör aldrig det, mot någon! Det är OK att ifrågasätta, men att försöka ändra på personen är bara, ja, korkat.

Man har ändå ingen annan än sig själv i slutändan.

Hej hopp!

Här sitter jag och väntar på att maten ska bli klar så att jag sedan kan gå och göra mig iordning inför kvällen (jag bytte om igen ;P). Idag har jag varit i Malmö med pappa, i alla fall, och sen var vi även nere en vända i Trelleborg. Kom på att jag ju skulle köpa present till Annie! Blev vad jag hade tänkt mig - dock inte så roliga som jag hade hoppats. Men w/e! Det är ju faktiskt innehållet som gör det roligt, eller hur? Och tanken räknas!

Får se om jag kommer hem inatt eller imorgon (lutar på inatt - var uppe med tuppen imorse för att slippa alla djävla flugor och nyckelpigor som kommer fram vid nio-tiden). Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Josefin, och om inte det blir av ska jag ta dagen till att vila. På lördag ska jag FÖRHOPPNINGSVIIIIIIIIIIS träffa Julia i K-stad, får se vad hon säger om saken :P På kvällen blir det mys :D

Nu är det mat!

Ikväll blir det hippiefest hos Annie! Wihoooo! Såhär (plus lite, lite smink) kommer jag se ut ikväll ;P (japp, jag är redan klädd. Måste ju se hur jag kommer se ut!)


Älskad tunika som är typ fem år (!!!) från Lindex, band (pannan) från Ystads medeltidsmarknad förra året, armband från glitter, mammas gamla skinnväst och mammas halsband, ett i brons med asasymboler och ett med peacemärken och läderrem! Jeans från H&M, även de gaaaamla. På andra armen har jag ett läderarmband med silverhjärtan från KappAhl, en silverkedja med berlocker från Thomas Sabo, ett sånt där armband i trä med religiösa symboler (ingen aning om vart man hittar dem) och ett armband i flätad bomullstråd med metallpärlor från Gina Tricot. Haha. Ojdu, såhär vettig förklaring har jag nog aldrig givit förr!

Nu är det dags för läsning! Läser "The Thirteenth Tale" av Diane Setterfield. Sjukt bra! Ska bara ta av mig alla kläder och ta på mig mysdress innan jag börjar . . .

Vad gör ni ikväll?

Som ni som läser säkert vet älskar jag att gå i skolan. Jag älskar det av flera skäl, men de två främst är dessa: jag älskar att lära mig nya saker och alla mina vänner är samlade där. Jag behöver inte åka någonstans utöver en halvtimmes bussresa varje morgon, och om jag vill kan jag umgås med alla samtidigt, eller bara en eller två.

Detta skolår kommer bli ett hektiskt sådant! Jag kommer läsa en hel del kurser, och detta skall balanseras med privatliv, musikskolan och ev. ett projekt jag och Julia diskuterat under våren. Här kommer en förteckning på kurser jag kommer läsa, de markerade med stjärna är ännu oklara och kommer endast med om de får plats i schemat (de är utökade):

Idrott och Hälsa A (har läst halva, i ettan)
Historia B
Matematik C
Engelska C
Svenska C
Franska, steg 5 (privatlektioner, ej schemalagd :D:D:D:D)
Fil A
Geografi A
Kultur och Idéhistoria
Staden och framtiden
Matematik D*
Psykologi B*
Trafikkunskap*

Samt PA, såklart. Nu får vi se hur det här går, jag ser i alla fall verkligen fram emot det och är SÅ glad att jag läst av NaK B och litvet, annars hade jag haft ännu fler kurser i trean!

Funderingar, funderingar, funderingar. Det är väl i princip det livet består av. Hur vet man att det som försiggår utanför ens medvetande är verkligt? Hur vet man att känsel, syn, hörsel, smak och lukt inte bara är sinnen medvetandet kokat ihop, och att det människor vi möter inte bara är något vårt undermedvetande kokat ihop tillsammans med våra sinnen?

För att det hade varit en omöjlighet. Det finns inte en chans att en människas medvetande - hela hennes väsen - på allvar skulle kunna acceptera att vi lever i en abstrakt, påhittad värld där det enda som får oss att känna konkreta ting är ett trick undermedvetandet spelat oss. Det är min starka övertygelse här i livet. Jag tror dock att folk (host hej filosofer host) gärna vill komplicera saker och ting. Det är inne att vara oförståelig: talar du i gåtor intresseras folk av dig eftersom de inte kan greppa det du pratar om. Eftersom människan vill förstå anammar hon idéerna hon inte förstår för att lära sig om dem. Trots att upphovsmakaren kanske (förmodligen) inte själv har en aning om vad han eller hon vill ha sagt med sina teorier.

Problemet är ju dock att allting kan vridas. En person som fötts med talets eller skriftens gåva kan utan problem övertyga den sannaste av materialister att vi lever i en abstrakt tankevärld. Det tar lite tid, men förr eller senare tar den övertalandes påtvingade logik över och man anammar den. Vi brukar säga att det är logiskt att ett plus ett blir två. Så ser det dock bara ut i matematikens värld. I andra världar blir det annorlunda. I djurriket - sexmässigt - blir ett plus ett minst tre, om graviditet inleds. I bakteriernas värld blir ett plus ett förmodligen miljoner.

Så logik fungerar alltså inte annat än under strängt kontrollerade former. Det är t.ex. inte egentligen logiskt att förbjuda mord, när vi tillåter att en regering, ett land, drar ut och mejar ner folk. Men vi accepterar det bara eftersom det kallas krig, och krig förs för att hävda de sinas rättigheter, eller för att utöka sitt inflytande, sitt territorium. En krypskytt som skjuter fem motståndare ses som en hjälte, medan en kvinna som mördar en pedofil ses som mördare: någon man inte kan lita på. Vem sätter gränserna, och varför låter vi dem göra det?

Det är kvällens fundering.

Jag och Sandra är inte bara sjukt coola människor. Vi är andasbarn också. Egentligen heter det samma andas barn, men andasbarn är vårt ord. Det var vår skolsköterska i sjuan som sade det när vi kom och hade huvudvärk båda två. Och se, så rätt han hade!