kmolander

Det är svårt att somna i tid om man går upp sent. Kom upp klockan tio idag, vilket är alldeles för sent! Imorgon lär jag väl vakna vid åtta-snåret med tanke på att jag alltid sover sämre (men djupare när jag väl sover) när jag har någon bredvid mig.

Ikväll (eftermiddag) kommer Calle hit, och ikväll ska vi se HARRY POTTER AND THE HALF BLOOD PRINCE! Hur underbart är inte det, liksom? Två flugor i en smäll, liksom. Fram tills Twilights ankomst var Harry Potter det absolut häftigaste jag visste, och även det som fick mig att må bra om jag läste. Kommer ihåg när jag gick i sjuan och läste om böckerna för typ tionde gången. Några vänner hade suttit med lappar och sagt saker om mig på skoj, och jag hade inte hört ett smack förrän jag kom ut från klassrummet och någon sa "Jasså, du, Katie - du är en sån som festar hårt du ;)". Ja jäklar.

Över till ett ämne då, för den delen. Jag läste som kanske bekant litteraturvetenskap i våras, och det var min favoritkurs alla kategorier. Tror nog att det enda som toppar det är när man läser om blodomloppet och lungorna på biologin... I alla fall. Vid ett (många) tillfällen diskuterade vi god/mindre god litteratur och klassens "litteraturkännare" gav sig på både Harry Potter och Twilight. Jag försvarade inte böckerna som jag skulle - problematiken kring att vara med folk som är just självutnämnda litteraturkännare (som jag inte har något emot överhuvudtaget - trevligare människor får man leta efter) är att man själv får för sig att man vill vara där. Hur som helst ska jag nu ställa en fråga: vad är god litteratur?

Merparten svarar nog Nobelpristagare, Tolstoj, Kafka, Murakami och kanske Dickens. Varför? För att de har ett fantastiskt språk och en förmåga att formulera meningar som får alla språknördar att komma multipelt. När HP och Twilight nämndes av några som god litteratur, freakade kännarna. Hur kan man säga så? Jag kan hålla med på en punkt - språket i sig är inte orgasmframkallande. Men vad gäller just HP och Twilight är att böckerna förmår måla upp hela historien framför sig - man känner det som om man sitter bredvid och tittar på när Harry genomgår alla svårigheter, och man känner sig som Bella (och Jacob i fjärde) när man läser Twilight-sagan. DET är också ett slags fenomenalt författarskap, om än inte på samma sätt. För egentligen - vem är kritiker att säga att bara för att en författare framkallar visuella bilder med sin text istället för språkliga sådana, är de sämre litteraturmässigt sett?

Nä. Länge leve mångfalden. Dock måste jag ju säga att det FINNS stora skillnader på litteratur, kvalitetsmässigt. Dock är det läsupplevelsen som räknas.

Böcker, film, promenader, tankar, älskling, vänner och ännu mer tankar. Det är mitt sommarlov. Och det är helt underbart. Jag saknar inte skolan (än), men det lär väl komma snart antar jag. I alla fall det faktum att det finns saker att göra. Läxor, prov, uppsatser. Projektarbetet. Jag börjar ju trean nu. Fytusan!

Det känns som om livet liksom.. går mot sitt slut. Haha, inte som i att jag kommer dö snart, men som att allt börjar falla på plats. Impulsivitet lönar sig inte alltid längre, och problematiken kring livets mening gör sig alltmer påmind. Bra jobb, äktenskap, barn, villa, hund, katt, kombibil och årliga resor till soliga länder eller nån skidort. Herregud. Jag har - efter att ha suttit hemma denna veckan i min underbara ensamhet - tittat på så många program som handlar om det "underbara" i att ha en liten egen (halvt i alla fall) att det går runt i skallen. Men jag ser inte tjusningen i det, som så många andra verkar göra. När ett barn föds gråter jag inte - jag gör en konstig min för att skriket och vetskapen om att det som kommer ut är ett ofullständigt, försvarslöst knytte som är helt beroende av andra tills det att det når 1½ års ålder. Ja, visste ni det? Egentligen borde människofostret inte komma ut förrän efter 27 månader. Men se,bara för att våra förfäder bestämde sig för att det skulle vara en god idé att gå på två ben krympte kvinnans bäcken, och det var inte längre möjligt att föda en kolossbebis på 27 månader. Nä, 9 blev det nya 27. Helt sjukt.

Så. Som ni förstår är jag lite avig till det där med barn. Inte för att det är aktuellt, utan för att det är så fel rent evolutionärt sett. Människan borde inte ha överlevt - hon är svag. Men hennes hjärna räddade henne. Om man nu kan säga att den varit till fördel för oss.

Tyvärr (om ni nu bryr er) lär ni nog få vänta på att min nya design ska komma. Jag har nämligen inte tid (haha ja, jag har sommarlov och inte tid!) att sätta mig ner med sådant för närvarande. Eller, jag tar mig i alla fall inte tid. Jag gör ingenting av vikt om dagarna - absolut nada. Och jag älskar det! Ikväll ska jag krypa ner framför Twilight, som jag av någon anledning börjat tycka är bra. Jag vet inte huruvida det beror på det faktum att jag inte läst böckerna på snart ett år, eller om det är något så skumt som att jag ser den hemma framför TV:n. Tror ni att filmer man inte gillade på bio kan vara bra om man ser dem hemma?

För övrigt fungerar min laptop igen! Alltså, min 15" HP. Innan har jag haft min lilla Samsung, men det har faktiskt varit ganska jobbigt att sitta vid den och skriva uppsatser och liknande så jag är riktigt, riktigt glad att min stora (hehe, mindre liten kanske ;P) fungerar igen!