Liv i luckan!
HEJ allesammans! Nu har jag fixat internet så att jag kan dela med mig av mina dagliga bestyr här nere i Frankrike. Jag har det väldigt bra här nere, speciellt nu när jag kommit över och in i det här jädra byråkratisystemet. Man tänker att det kan väl inte vara så farligt men när man står i en kö i tre jädra timmar för någonting man redan betalat för blir man jäkligt trött. Jag pratar om mitt pendelkort som är det hetaste argumentet i varförmaninteskaflyttatillLanguedoc-högen (för-argumenten är MÅNGA fler, dock, så avskräcks inte ;) ). Om ni inte redan hört historien ska jag återberätta den.
Jag pendlar varje dag mellan Portiragnes och Montpellier och eftersom Portiragnes är så litet går här inga tåg = jag måste åka buss till Béziers och ta tåget därifrån. Problemet är dock att första bussen går klockan 7:15 på morgonen. Börjar jag kvart i nio blir det jäkligt tight. För att göra det hela ännu mer ångestframkallande går inte den här bussen - som är den enda mellan Béziers och Portiragnes - till tågstationen utan jag måste åka till busstationen och BYTA buss för att komma dit. Närmaste station från där bussen stannar tar femton minuter att gå - då kan man lika bra åka till busstationen och byta. Detta tar cirkus en timme. Tåget till Montpellier tar minst 45 minuter. Ni ser att tidsekvationen inte går jämt ut. Så. Jag har införskaffat en cykel som bär mig mellan min bostad och tågstationen på fyrtiofem minuter (knappt).
I alla fall. När jag skulle köpa mitt pendelkort för att åka tåg och buss tänkte jag att det var väl inga problem. I Sverige är ju allt samlat till en enhet och även om man köper ett kort som ger åtkomst till flera olika bolag kan man köpa det på ett och samma ställe. Åh så naiv jag var. I Montpellier har man något så lustigt som spårvagnar och för att åka med dem behöver man ett extra kort. Jag är bombsäker på att jag kommer få allt av tjejen på tågstationen. Men nej. Istället får jag mitt pendelkort, som gäller på tåg och bussar, och sen får jag höra att jag måste gå och hämta ut mitt pass till tramway på deras kontor. Jaha, tänkte jag, det var ju osmidigt men okej. Jag gjorde inte det direkt eftersom jag hade bråttom till skolan utan tänkte ta det när jag skulle hem igen. Ja, det gick ju inte, kan man lugnt säga. Utanför deras kontor slingrar sig kön nämligen trettio meter. Jaha, tänkte jag, det kan väl inte ta så lång tid. En timme senare hade kön gått fram tio meter och mitt tåg gick. Var tvungen att ta det för att hinna med bussen hem. Så. Just nu har jag inget tramwaykort och jag är jäkligt irriterad på byråkratin.
Men det är också allt jag är irriterad på. Jag har fått internet och tjejen på SFR som hjälpte mig var så himla go och trevlig att det gjorde min dag. Nu ska jag slänga i mig lite frukost och sedan bege mig ut en sväng. Idag börjar jag lägga ut inlägg från Rom - det blir ett för varje dag vi var där - och jag tänkte att ni får ett om dagen de kommande dagarna. Hoppas ni har det bra! Kram
Jag pendlar varje dag mellan Portiragnes och Montpellier och eftersom Portiragnes är så litet går här inga tåg = jag måste åka buss till Béziers och ta tåget därifrån. Problemet är dock att första bussen går klockan 7:15 på morgonen. Börjar jag kvart i nio blir det jäkligt tight. För att göra det hela ännu mer ångestframkallande går inte den här bussen - som är den enda mellan Béziers och Portiragnes - till tågstationen utan jag måste åka till busstationen och BYTA buss för att komma dit. Närmaste station från där bussen stannar tar femton minuter att gå - då kan man lika bra åka till busstationen och byta. Detta tar cirkus en timme. Tåget till Montpellier tar minst 45 minuter. Ni ser att tidsekvationen inte går jämt ut. Så. Jag har införskaffat en cykel som bär mig mellan min bostad och tågstationen på fyrtiofem minuter (knappt).
I alla fall. När jag skulle köpa mitt pendelkort för att åka tåg och buss tänkte jag att det var väl inga problem. I Sverige är ju allt samlat till en enhet och även om man köper ett kort som ger åtkomst till flera olika bolag kan man köpa det på ett och samma ställe. Åh så naiv jag var. I Montpellier har man något så lustigt som spårvagnar och för att åka med dem behöver man ett extra kort. Jag är bombsäker på att jag kommer få allt av tjejen på tågstationen. Men nej. Istället får jag mitt pendelkort, som gäller på tåg och bussar, och sen får jag höra att jag måste gå och hämta ut mitt pass till tramway på deras kontor. Jaha, tänkte jag, det var ju osmidigt men okej. Jag gjorde inte det direkt eftersom jag hade bråttom till skolan utan tänkte ta det när jag skulle hem igen. Ja, det gick ju inte, kan man lugnt säga. Utanför deras kontor slingrar sig kön nämligen trettio meter. Jaha, tänkte jag, det kan väl inte ta så lång tid. En timme senare hade kön gått fram tio meter och mitt tåg gick. Var tvungen att ta det för att hinna med bussen hem. Så. Just nu har jag inget tramwaykort och jag är jäkligt irriterad på byråkratin.
Men det är också allt jag är irriterad på. Jag har fått internet och tjejen på SFR som hjälpte mig var så himla go och trevlig att det gjorde min dag. Nu ska jag slänga i mig lite frukost och sedan bege mig ut en sväng. Idag börjar jag lägga ut inlägg från Rom - det blir ett för varje dag vi var där - och jag tänkte att ni får ett om dagen de kommande dagarna. Hoppas ni har det bra! Kram
Kommentarer
Trackback
