Inte nödvändigtvis en flopp
I DN kan vi idag läsa om hur de nya yrkesprogrammen på gymnasieskolan floppat. 10% färre har enligt uppgifter sökt sig till utbildningar som leder till arbetsförhet direkt efter gymnasiet. De nya programmen är en av regeringen instiftad nyhet som innebär att man förebereds för ett yrkesliv. Man läser dock inte svenska och engelska vilket betyder att man inte får den grundläggande behörighet som krävs för att söka vidare till högskolan. Detta måste man i så fall komplettera med. Både regering och skola är mycket förvånade och bekymrade över resultatet.
Personligen förstår jag inte uppståndelsen - det är väl inte så konstigt att en linje får färre sökningar om de inte ger grundläggande behörighet till högskolan? Många femtonåringar vet vad de är intresserade av, men inte vad de vill jobba med och många vill ha möjligheten att läsa vidare vid högskola/universitet för att, om de vill, kunna ändra sig i framtiden. Men de som vet att de vill jobba med ett av de yrken en yrkesutbildning ger söker sig dit - och nog är väl det meriterande och kvalitetshöjande? I nuläget har yrkesutbildningar för många tyvärr varit ett sätt att glida genom gymnasiet för att sedan söka in till högskolan och göra vad man vill - studiemotivationen är som regel inte lika hög på en yrkesutbildning som på ett studieföreberedande program som samhäll, teknik eller natur.
Regeringens nya gymnasie gör att dessa slackers sållas bort och faktiskt tvingas ta tag i sitt liv och sina intressen tidigare. Man är femton år när man börjar gymnasiet och även om många inte vet vad de vill bli borde de ha tänkt tanken både en och tjugo gånger - den allmänbildning man behöver och framförallt drar enorm nytta av vid en universitetsutbildning är något man bör ha samlat på sig sedan man lärde sig hålla en sammanhängande konversation. Att anstränga sig i skolan betalar sig i framtiden.
Reformen ger också klara fördelar till dem som faktiskt vill utbilda sig till ett yrke direkt eftersom man nu kommer få sökande som är intresserade av just det yrket och som vill jobba med det i framtiden. Det betyder att utbildningskvaliteten kan komma att öka markant och att vi visserligen kanske får färre men också betydligt mer välutbildade och kunniga personer som kommer ut i arbetslivet direkt och inte behöver känna sig stressade över att de inte har klarat sig särskilt bra i kärnämnena. Många människor är väldigt duktiga praktiskt men har det lite svårare med teoretiska ämnen och då är en yrkesutbildning ett mycket bra substitut.
Skulle man nu känna att man vill gå en yrkesutbildning men ändå vilja ha möjligheten att läsa vid ett universitet är det faktiskt inte omöjligt att utöka sitt program och läsa till de kurser som behövs. Jag själv läste 500 poäng över och hade utan problem kunnat läsa lika mycket till om jag kommit på det under första gymnasieåret. 200-400 poäng extra klarar de flesta, om inte alla.
Så döm inte ut nya gymnasieskolan än - ge den fem, sex år och se vad som händer. Kanske kommer vi faktiskt dra nytta av att duktiga, praktiska elever inte tvingas sitta still i skolbänken och lära sig om subjekt och predikat eller när man säger who och när man säger whom.
Personligen förstår jag inte uppståndelsen - det är väl inte så konstigt att en linje får färre sökningar om de inte ger grundläggande behörighet till högskolan? Många femtonåringar vet vad de är intresserade av, men inte vad de vill jobba med och många vill ha möjligheten att läsa vidare vid högskola/universitet för att, om de vill, kunna ändra sig i framtiden. Men de som vet att de vill jobba med ett av de yrken en yrkesutbildning ger söker sig dit - och nog är väl det meriterande och kvalitetshöjande? I nuläget har yrkesutbildningar för många tyvärr varit ett sätt att glida genom gymnasiet för att sedan söka in till högskolan och göra vad man vill - studiemotivationen är som regel inte lika hög på en yrkesutbildning som på ett studieföreberedande program som samhäll, teknik eller natur.
Regeringens nya gymnasie gör att dessa slackers sållas bort och faktiskt tvingas ta tag i sitt liv och sina intressen tidigare. Man är femton år när man börjar gymnasiet och även om många inte vet vad de vill bli borde de ha tänkt tanken både en och tjugo gånger - den allmänbildning man behöver och framförallt drar enorm nytta av vid en universitetsutbildning är något man bör ha samlat på sig sedan man lärde sig hålla en sammanhängande konversation. Att anstränga sig i skolan betalar sig i framtiden.
Reformen ger också klara fördelar till dem som faktiskt vill utbilda sig till ett yrke direkt eftersom man nu kommer få sökande som är intresserade av just det yrket och som vill jobba med det i framtiden. Det betyder att utbildningskvaliteten kan komma att öka markant och att vi visserligen kanske får färre men också betydligt mer välutbildade och kunniga personer som kommer ut i arbetslivet direkt och inte behöver känna sig stressade över att de inte har klarat sig särskilt bra i kärnämnena. Många människor är väldigt duktiga praktiskt men har det lite svårare med teoretiska ämnen och då är en yrkesutbildning ett mycket bra substitut.
Skulle man nu känna att man vill gå en yrkesutbildning men ändå vilja ha möjligheten att läsa vid ett universitet är det faktiskt inte omöjligt att utöka sitt program och läsa till de kurser som behövs. Jag själv läste 500 poäng över och hade utan problem kunnat läsa lika mycket till om jag kommit på det under första gymnasieåret. 200-400 poäng extra klarar de flesta, om inte alla.
Så döm inte ut nya gymnasieskolan än - ge den fem, sex år och se vad som händer. Kanske kommer vi faktiskt dra nytta av att duktiga, praktiska elever inte tvingas sitta still i skolbänken och lära sig om subjekt och predikat eller när man säger who och när man säger whom.
Kommentarer
Trackback
