Dåliga vanor
Jag har nog ganska många dåliga vanor, eller personlighetsdrag. Jag är ganska ostrukturerad, inte särskilt bra på att handhålla med pengar (men gudars skymning vad jag blivit mycket bättre på det!), kan vara lite snarstucken ibland och hatar hatar hatar att bli rättad även om jag har fel. Men det är ju bara saker som drabbar mig. En sak som är dålig som påverkar andra är att jag är så himla introvert. Jag är ganska bubblig och så, så inte på det sättet, men jag berättar inte så mycket egentligen. Det är mest kallprat. Vad jag menar är att jag inte gärna berättar saker för andra om jag inte är säker på att det faktiskt betyder något. Som när man umgås med en kille man gillar, det blir ju inte andras ensak direkt oavsett hur nära man är som vänner. Det är inte ens deras ensak om de vet om det. Men, nåja. Så är det.
Mitt absolut sämsta (fast jag tycker det är grymt, det visar ju att jag faktiskt lyssnar och bryr mig!) karaktärsdrag är att jag ofta kan verka "utanför" diskussionen, t.ex. sitta och läsa eller plugga eller kanske prata med någon annan, men sedan kan hoppa in och svara eller säga något. I mina ögon är det inget fel med det, ställer man en fråga som inte är direkt given till någon gör det ju ingenting om jag svarar. Jag sitter ju ändå där så jag kan ju inte exkluderas, heller. Nåja, folk brukar i alla fall ibland kanske ta illa upp. Kanske främst om man ger sig in i en diskussion med kanske min bästa vän och någon som vill vara den här personens bästa vän men inte min. Ojojoj. En gång satt jag och pluggade med en vän och så kom en och satte sig vid oss och började prata. Jag återgick till mitt plugg (jag var inte särskilt intresserad av deras samtalsämne och den anländande hade en väldigt jobbigt forcerande personlighet så jag struntade i't), men hörde snart att de började leta efter ett ord. Som jag kunde. Så jag tittade upp, log och sade ordet. Har nog aldrig fått en så giftig blick (eller kommentar för den delen). "Det var inte ens det vi pratade om!". Whoops. Ursäkta, men det var det visst. Jag sa inte det men det var jobbigt, kände mig så otroligt exkluderad. Hatar när folk blir territoriala över andra personer och surar när de pratar med andra (alltså, jag menar när folk som inte känner den andre så bra blir territorial, man får ju faktiskt bli lite svartsjuk ibland om man känner att jag är ju viktig för dig det är inte han/hon. men bara lite.) eller när någon "stör" en konversation.
Så den dagen fick jag veta mitt sämsta personlighetsdrag som påverkar andra. Nåja, jag ljuger i alla fall inte folk rakt upp i ansiktet och jag säger inte saker om folk som inte är sanna, om det inte är bra saker förstås - ibland måste man skryta om folk man tycker om (ja, jag är fortfarande bitter om någon undrar). Vilka är era?
Mitt absolut sämsta (fast jag tycker det är grymt, det visar ju att jag faktiskt lyssnar och bryr mig!) karaktärsdrag är att jag ofta kan verka "utanför" diskussionen, t.ex. sitta och läsa eller plugga eller kanske prata med någon annan, men sedan kan hoppa in och svara eller säga något. I mina ögon är det inget fel med det, ställer man en fråga som inte är direkt given till någon gör det ju ingenting om jag svarar. Jag sitter ju ändå där så jag kan ju inte exkluderas, heller. Nåja, folk brukar i alla fall ibland kanske ta illa upp. Kanske främst om man ger sig in i en diskussion med kanske min bästa vän och någon som vill vara den här personens bästa vän men inte min. Ojojoj. En gång satt jag och pluggade med en vän och så kom en och satte sig vid oss och började prata. Jag återgick till mitt plugg (jag var inte särskilt intresserad av deras samtalsämne och den anländande hade en väldigt jobbigt forcerande personlighet så jag struntade i't), men hörde snart att de började leta efter ett ord. Som jag kunde. Så jag tittade upp, log och sade ordet. Har nog aldrig fått en så giftig blick (eller kommentar för den delen). "Det var inte ens det vi pratade om!". Whoops. Ursäkta, men det var det visst. Jag sa inte det men det var jobbigt, kände mig så otroligt exkluderad. Hatar när folk blir territoriala över andra personer och surar när de pratar med andra (alltså, jag menar när folk som inte känner den andre så bra blir territorial, man får ju faktiskt bli lite svartsjuk ibland om man känner att jag är ju viktig för dig det är inte han/hon. men bara lite.) eller när någon "stör" en konversation.
Så den dagen fick jag veta mitt sämsta personlighetsdrag som påverkar andra. Nåja, jag ljuger i alla fall inte folk rakt upp i ansiktet och jag säger inte saker om folk som inte är sanna, om det inte är bra saker förstås - ibland måste man skryta om folk man tycker om (ja, jag är fortfarande bitter om någon undrar). Vilka är era?
Kommentarer
Trackback
