fem saker som irriterar mig å det grövsta

  • Folk som inte är skåningar som hyllar vårt landskap som om det var ett annat land. Som om det var en enda stad. Folk besöker Österlen, Falsterbo eller Torekov/Båstad och sedan har de sett allt och hyllar slätten och de vita stränderna. Ungefär som att säga att man känner fransmännens eller spanjorernas sanna själ genom att ha varit endast i Paris och Madrid under en längre tid.
  • Folk som gasar när de blir omkörda på motorvägen. Eller folk som ligger och fesar i nittio, blir omkörda och sedan kommer och kör om i hundratrettio bara för att de under inga omständigheter kan finna sig själv omkörda av en Golf 2:a (för, ja, det är en sådan jag har).
  • Velighet. Alltså, jag klarar det inte. Vissa människor har en fantastisk förmåga att klaga på och diskutera sönder allt - även om det är det bästa och/eller enda alternativet för alla parter. Många är också duktiga på att säga "men tänk om ..." hela tiden istället för att bara välja och se vad som händer. När jag utsätts för de här sidorna av folk vill jag bara ruska om den och skrika "VÄX UPP! VARKEN DU ELLER JAG ELLER NÅGON ANNAN KAN STYRA VAD EN FLYGBILJETT KOSTAR ELLER OM DET ÄR GODAST MED OXFILÉ ELLER KYCKLINGSPETT!!!!!!". Detta är ett sjukt i-landsproblem från min sida men jag tänker att om de inte kan sluta hänga upp sig på sådana här småsaker - hur tusan ska de klara sig när verkliga livet drar igång?
  • Folk som inte kan unna andra något utan att själv skryta om sina egna, sin familjs eller sina vänners bedrifter i samma andetag och få dem att låta ännu bättre. Japp, skitkul att din son räknade ut kalori- och kolhydratsinnehåll i en maträtt när han var femton - men vad har det att göra med min uppsats om katarerna? Det är inte så att jag personligen vill vara bäst - inte alls. Men ibland vill man höra "gud vad roligt för dig!" istället för att få ett lätt hånleende och en kommentar som den ovan. Och det gäller alla sådana kommentarer jag hör, inte bara riktade mot mig själv såklart.
  • När folk talar om för en hur man känner. Ingenting gör mig så frustrerad.

Kommentarer
Postat av: st

tummen upp för dethär!

2011-07-22 @ 11:15:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0