Sjukstuga?
Godkväll,
här ligger jag nerbäddad i soffan med värk i hela kroppen och ont i luftrören. Inte roligt. Mådde bra imorse men när klockan blev tre började jag få ont överallt och nu ligger jag här ... Ni vet känslan när man blivit andfådd när det är kallt utomhus och det liksom spränger i luftrören och lungorna? Så har jag haft det ett par dagar bara jag gått till ICA (400m) eller tåget (500m). Eftersom jag vet att jag inte är i världens bästa form har jag inte tänkt på det så mycket annat än att notera hur fruktansvärt otränad jag är, men nu visar det sig tack och lov att det inte beror på det (tyckte väl att det gick från ganska hyfsat flås till inget alls på en aning för kort tid ...). Var nyss på ICA för att handla lite "om-jag-inte-kan-gå-ur-sängen-imorgon-måste-jag-ha-mat-hemma"-mat och när jag kom hem hade jag lika ont i ben och rumpa som om jag gått i flera flera timmar (mina timmespromenader på 7km känns mildare, då är något fel) och nu gör det ont i armbågar, skenben och axlar om någon rör vid mig. Och knän.
Det är nackdelen med att bo 75 mil hemifrån, mamma kan inte komma med film eller mat eller cola. Övervägde att ringa en klasskompis innan men sen kom jag på att jag faktiskt fyller tjugo i år och måste lära mig att ta hand om mig själv. Däremot har jag märkt att folk brukar bli gnälligare med sjukdomar ju äldre de blir och i nuläget känns det bra, då har jag en anledning att gnälla - jag blir ju äldre!
Nu ska jag kura i soffan framför Halv åtta hos mig. Går nog inte till skolan imorgon utan satsar på att bli bättre - min kropp brukar vara ganska duktig på att må halvbra väldigt länge men jag tänkte att om jag stannar hemma och gör ingenting en dag kanske jag mår helbra sedan.
Bisous!
här ligger jag nerbäddad i soffan med värk i hela kroppen och ont i luftrören. Inte roligt. Mådde bra imorse men när klockan blev tre började jag få ont överallt och nu ligger jag här ... Ni vet känslan när man blivit andfådd när det är kallt utomhus och det liksom spränger i luftrören och lungorna? Så har jag haft det ett par dagar bara jag gått till ICA (400m) eller tåget (500m). Eftersom jag vet att jag inte är i världens bästa form har jag inte tänkt på det så mycket annat än att notera hur fruktansvärt otränad jag är, men nu visar det sig tack och lov att det inte beror på det (tyckte väl att det gick från ganska hyfsat flås till inget alls på en aning för kort tid ...). Var nyss på ICA för att handla lite "om-jag-inte-kan-gå-ur-sängen-imorgon-måste-jag-ha-mat-hemma"-mat och när jag kom hem hade jag lika ont i ben och rumpa som om jag gått i flera flera timmar (mina timmespromenader på 7km känns mildare, då är något fel) och nu gör det ont i armbågar, skenben och axlar om någon rör vid mig. Och knän.
Det är nackdelen med att bo 75 mil hemifrån, mamma kan inte komma med film eller mat eller cola. Övervägde att ringa en klasskompis innan men sen kom jag på att jag faktiskt fyller tjugo i år och måste lära mig att ta hand om mig själv. Däremot har jag märkt att folk brukar bli gnälligare med sjukdomar ju äldre de blir och i nuläget känns det bra, då har jag en anledning att gnälla - jag blir ju äldre!
Nu ska jag kura i soffan framför Halv åtta hos mig. Går nog inte till skolan imorgon utan satsar på att bli bättre - min kropp brukar vara ganska duktig på att må halvbra väldigt länge men jag tänkte att om jag stannar hemma och gör ingenting en dag kanske jag mår helbra sedan.
Bisous!
Kommentarer
Trackback
