E och Ä
Jag är en språkpolis. Språkfascist. På gott och ont. Hela förra terminen sade varenda föreläsare att man talar sitt modersmål perfekt och att man visst får säga "han" där det borde vara "honom" etc. Jag har blivit lite bättre på att hålla tyst (kanske för att jag blivit medveten om att jag själv inte pratar perfekt i alla lägen ...) men om någon säger orationellt eller orealistiskt kan jag inte annat än väsa "irrationellt!" eller "surrealistiskt!".
Nå. Nog om det. När det kommer till stavning är jag dock ännu värre - det kryper i hela kroppen när folk stavar fel. Både på svenska och engelska. Allra mest hatar jag när folk med sin felstavning helt ändrar ett ords betydelse. I svenskan är väl den klassiska betydelseändrande felstavningen allt som har med e och ä att göra, och då framförallt när det kommer till sett och sätt. Varenda jädra storbloggare skriver fel VARENDA gång och det retar gallfeber på mig. Hur svårt kan det vara? vill jag skrika. Åhh.
Så nu reder vi ut det här. Det heter:
"På ett sätt" INTE "På ett sett"
och
"Det var det värsta jag sett!" INTE "Det var det värsta jag sätt"
Punkt.
