Mina fina
Det jag saknar med Skåne är mina djur. Sigrid, Tobbe och Embla. Jag kan liksom inte prata med dem i telefon eller via mail, och halva nöjet med djur är ju att de är så mjuka och mysiga att kela med. Det är inte människor. Här är bilder jag tog innan jag flyttade, bilden på Sigrid är ju lätt bäst. Hon kan njuta av livet.
Embla. Något felvänd men så är hon ju också lite krick ;)
Tobbe. Även känd som Tiggar'n.
En till på Tobbe. Mest för att den är så himla fin.
Och det bästa till sist. Kisemisen, den riktiga livsnjutaren. Jag skaffar nog en katt snart, blir galen av att inte ha ett djur i närheten.
På tal om djur! I fredagskväll när jag kom hem från bion gick tre rådjur över gatan precis framför mig, framför mitt hus. MITT I BYN! Jag vet att jag bor i Ingenstans, men hallå. En mamma och två kid. Helt galet. Jag stannade mitt på gatan och bara glodde, sånt där händer liksom inte i min värld. Söta var de i alla fall, kidsen såg så Bambilika ut. Nåja, det var bara en liten anekdot från Livet i Bushen.
Embla. Något felvänd men så är hon ju också lite krick ;)
Tobbe. Även känd som Tiggar'n.
En till på Tobbe. Mest för att den är så himla fin.
Och det bästa till sist. Kisemisen, den riktiga livsnjutaren. Jag skaffar nog en katt snart, blir galen av att inte ha ett djur i närheten.
På tal om djur! I fredagskväll när jag kom hem från bion gick tre rådjur över gatan precis framför mig, framför mitt hus. MITT I BYN! Jag vet att jag bor i Ingenstans, men hallå. En mamma och två kid. Helt galet. Jag stannade mitt på gatan och bara glodde, sånt där händer liksom inte i min värld. Söta var de i alla fall, kidsen såg så Bambilika ut. Nåja, det var bara en liten anekdot från Livet i Bushen.
Kommentarer
Trackback
