Lite mer

Det finns en sak till jag är förbannad på idag. Egentligen är jag förbannad på det alla dagar, men jag tänker på det idag eftersom jag är förbannad på andra saker så varför inte slänga in det också?!

Jante-lagen. Eller snarare myten om att den finns. Jag är en stark förespråkare till att den inte existerar, för jag har aldrig under hela mitt liv stött på den. Och då har jag ändå träffat en hel del människor.
Så varför finns den inte? Först och främst för att den endast existerar hos dem som tror att den gör det. Människor som är så känsliga att de plockar upp minsta lilla antydan till Jante-lagsfenomenet. Detta hat mot "du ska inte tro att du är något"-attityden är baserat på helt fel grunder, uppfunnit av människor som tågar fram i livet med inställningen att alla andra är idioter som inte ser deras vision eller framgång.
Där ser vi problemet. Inställningen att alla andra är idioter som inte ser deras vision eller framgång. Folk brukar jämföra med det goda landet USA, Schweiz eller kanske Japan där framgång beröms och beröms och beröms och överöses med komplimanger och "Gud vad du är bra!"-gratulationer.
Vi ser det komiska i situationen när vi begrundar följande:

1. I Sverige är man inte duktig på någonting förrän man faktiskt kan det - t.ex. språk. I Sverige anses man duktig på ett språk när man kan tala det nästintill flytande (med i det närmaste oklanderligt uttal), förstå och använda sig av idiomer samt föra en konversation om något invecklat samhällsrelaterat ämne. I Frankrike, USA eller var som helst annars är man duktig när man kan tusen ord men inte sätta ihop en mening eller ens uttala orden rätt. Ser ni skillnaden? "Standarden" (om man får kalla den så) är så vitt skild att det inte går att göra en adekvat jämförelse.

2. Ovanstående framkallar således en viss "Åh!"-känsla när en svenne beger sig till ett annat land och berättar om sina kunskaper och erövringar i livet. De i ett annat land som faktiskt tagit sig någonvart imponeras av svenskarna för att vi vid så ung ålder uppvisar sådan talang och kunskap - något de i 99% av fallen fått skaffa sig på egen hand.

3. Man brukar säga att USA är Jantelagens motsats. Hm. Okej, nu ska vi se. Skönhetstävlingar för tvååringar, en utseendefixering som mest börjar likna en freakshow, den inpräntade känslan av att man måste hävda sig för att "vara någon" ... Är det inte USA som är typexemplet på ett land så starkt influerat av vad nu än Jantelagen är? "Du ska inte tro att du är bättre än någon annan" brukar vara underrubriken för fenomenet. I USA tror alla att de är något och de kämpar som pesten för att bevisa att de är det, om det inte är genom sig själv är det via deras barn eller äkta makar.

Så när vi i Sverige blir mötta med en "jaha?"-blick när vi säger att vi vid tio års ålder kunde föra en hyfsad konversation om katter på engelska är det inte fenomenet jantelag som spökar. Det är snarare så att "ja, men vad trevligt, men hur bra är din engelska NU?".

Ser ni skillnaden? Det går inte att jämföra med så många andra länder eftersom svenskarna ser till det nuvarande, inte det som varit. Och varför ska en underbetald sjuksköterska bry sig och glädjas åt att en människa vars dagliga bröd intjänas av att mjölka andra på pengar? I Sverige är man inte rädd att trampa någon på tårna. Den tanken finns endast hos dem som är rädda för att göra det. Och det har karriäristerna snappat upp och gjort till sitt eget.

Så. Vet ni vad jag är bra på? Jag är bra på språk. Att lära mig språk och att använda det. Jag är väldigt duktig på politiska argumentationer, jag är kvicktänkt och har ett brett ordförråd som får folk att lyssna och eftersom varje ord har en definitionsskala betyder det att folk tar till sig det de intolkar i orden - därför är jag en duktig argumenterare. När jag gick på dagis sade min dagisfröken att jag kommer bli diplomat. Jag blev utsedd till Årets Diplomat vid betygsceremonin på min gymnasieskola. Jag har alltid velat bli arkeolog och när jag gick i ettan på gymnasiet fick jag vara med och rensa stenpackningar på en arkeologisk utgrävning, fastän man egentligen inte får om man inte pluggar arkeologi vid ett universitet. Jag är stolt över vad jag åstadkommit. Och jag ser vad andra är duktiga på.

Min mamma är extremt duktig på att laga mat, hon är skitrolig och jättesmart och nog den mest omhändertagande och godhjärtade människa jag mött. Min pappa är otroligt duktig på hantverk, att bygga saker och att laga saker som gått sönder. Han fixar allt. När andra lämnar in sina bilar till en verkstad för att få sina sommardäck utbytta till vinterdäck gör han det själv och samtidigt tusen andra saker till. Alla i min nuvarande klass är otroligt duktiga och smarta inom flera ämnen, inte bara språk. Många talar tre språk - svenska, engelska och ett till - enligt den svenska standarden för vad som är att vara bra på ett språk. Mitt ex är typ världens roligaste och kan så mycket om svensk historia att jag inte riktigt orkade lyssna ibland eftersom jag kände mig så himla korkad. Min bästa vän är jätteduktig på att träna hundar och på att laga mat, en annan god vän har den finaste handstilen jag sett och skriver otroligt, otroligt bra.

ALLA är bra på saker och det FINNS ingen jantelag om man inte tror på den. Tror ni inte att folk i USA blir bittra när de ser vilka löjliga summor sportstjärnor, modeller och skådespelare tjänar varje månad medan de, trots att de har tre jobb, knappt har råd att hålla familjen med mat? Eller att "de kastlösa" i Indien känner hjälplöshet och visst hat mot hela världen och kanske till och med deras religion för att de tillåts sitta i den sitsen? Jag förstår inte hetsen eller varför folk blir uppretade när andra klagar på andras situation. Det är inte folk det är fel på, inte svenskarna som är negativa och ovilliga att berömma andra. Det är de inte alls.

Jantelagen finns i huvudet, ingen annanstans. Den som upplever sig få bemötande av jantelagen är antingen extremt känslig för kritik eller så bryr den sig för mycket om vad andra tycker. Sådana finns i alla länder, överallt. Inte bara i Sverige. Så nu tycker jag att vi slår hål på myten om Jantelagen.

Kommentarer
Postat av: Julia

Word up alltså :) är jag vännen med den fina handstilen eller? hihi :D

2010-11-27 @ 11:53:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0