kmolander

Okej, ballade ur en aning igår. Men ändå. Ibland går det bara inte. Skitbra att jag är så himla privat av mig hahaha. Nåväl. Det är alltid lättare om folk tycker att man är patetisk - då behöver man inte beblanda sig med dem.

Idag har jag och Josefin tagit en långtur i hennes pappas Pontiac. Den är ascool och alla småkillar glor på en. Jag vet en eller tre som skulle uppskatta en tur i den, enkom på grund av föregående nämnda. Förlåt. Men det är sant.

Vi var först vid Ale stenar och vandrade omkring och tog oss ned från störtloppsbackar (jag fattar inte att folk vågar åka svart pist alltså) och åt löjligt god lunch. Jag tog norsk varmrökt lax med romsås - en av de saker jag saknar mest med F-bo - och blev en bra summa fattigare. Till det åt jag dinkelbulle. Så HIMLA gott att det var värt varenda krona. Josefin åt rökt makrill med paprikakrydda. Det var nog gott det också. Efter den strapatsen och en tjugominutare på picknickfilten (tupplur alltså) tog vi vårt pick och pack och åkte till Kiviks musteri där det inhandlades en massa. Himla mysigt men så fruktansvärt varmt att jag längtade tillbaka till Kåseberga ... Dagen avslutades på Café Annorlundas kakbuffé - jag ligger just nu i bakelsekoma som ni kanske förstår.

Nu ska jag snart sova. Imorgon ska jag ta det lugnt. Lugnt. LUGNT. Läsa. Promenera. Sånt där fint. Och så ska jag inte wallow in self-pity. Även om jag älskar det, precis som alla andra.