kmolander

Det kommer sig alltid så att man en dag vaknar upp och inser att det som var speciellt två emellan endast var speciellt för en av de två - för den andre var det enkom ytterligare en person, ytterligare ett skämt eller en fullkomligt egoistisk handling för att underhålla sig själv.

Livet suger ibland.

Men jag har i alla fall Jondalar på jobb att titta på. Jag lovar, det är sjukt creepy att brödmannen ser ut exakt som min förra idrottslärare. De har till och med likadan tatuering. Han heter inte Jondalar, men det är lite av en personlig ploj att kalla långa, vältränade, blonda och blåögda för det. Vill ni veta varför så läs Hästarnas dal.