kmolander

Har inte skrivit på länge, jag vet. Men det händer så mycket just nu. Känner mig inte hemma någonstans och tydligen är jag bara tillfälligt inneboende i det här huset. Det är en ganska obehaglig känsla att inse att man inte kan lita på dem som skapat en.

Men jag säger som Queen.

The show must go on.
Inside my heart is breaking,
my make-up may be flaking,
but my smile, still, stays on.

I have to find the will to carry on with the show.

Så om ni inte hör av mig på ett tag, andas. Ni träffar mig i skolan - jag ler. Ni umgås med mig - jag skrattar, lyssnar, ger råd efter bästa förmåga. Men be mig inte berätta. Lova bara att, när jag väl väljer att berätta (om jag gör det), ni lyssnar.