kmolander

Jag har alltid varit större och det stör mig inte märkvärt - jag har ju inga kläder i min garderob jag har som mål att komma in i igen! Jag är liksom van vid det och blir snarare obekväm om jag tappar i vikt eftersom allt blir så ... lätt. Jag vet inte, men det är som att det känns som att jag blir så sårbar.

Hur som helst. Jag började träna i november ungefär och har väl sedan dess gått ner litegrann. Bilden nedan är tagen julafton 2009 och sedan dess har jag tappat ytterligare lite till. Hur som helst. När det kommer till kvinnokroppen så är det snyggaste jag vet en välformad rygg, framträdande nyckelben och kindben. Min rygg har jag aldrig sett själv (haha) men jag har fått komplimanger för den, så jag har aldrig riktigt brytt mig om den. Timglas är den i alla fall. Eller cello, beror på hur man vill ha det.

Men nyckelben och kindben är saker jag vet att jag har men som aldrig riktigt synts. Förrän nu! Minns när jag pratade med Therese om detta när jag var yngre och sa "när mina nyckelben syns ska jag sluta tappa vikt.". Nu tappade jag ju valphullet och de började synas tidigare än tänkt, men man kan väl säga att det är min måttstock.

Och eftersom jag har höga kindben tack vare mitt slaviska ursprung är jag så glad att de syns mer nu! Man ser alltid på mitt ansikte om jag gått upp eller ner, för ansiktsformen blir mycket rundare när jag gått upp. Men nu, när jag gått ner syns de! Har som sagt gått ner mer sedan denna bild togs, och ibland tycker jag det ser ut som om jag suger in kinderna. Men det är mina kindben! Kanske trivialt för er, men ganska stort för mig. Ser ut som en ekorre hahaha.