kmolander

Jag har kommit ifrån att lyssna på musik av flera olika anledningar vi inte behöver gå in på nu. Men jag känner att jag vill hitta tillbaka, att jag håller på att hitta tillbaka. Så nu ska jag dela med mig av lite av min musikhistoria, låtar som haft stor påverkan på mitt liv. Många av låtarna älskar jag än idag, trots att flera av dem är fruktansvärt corny och töntiga.


Först ut har vi "I don't want to grow up" med allraste bästaste the Ramones. Punk, helst old school sådan, har alltid varit en klar favorit och jag tror minsann att den här låten sammanfattar större delen av mitt liv. Sådan här musik görs inte riktigt längre.


Jag älskar Offspring och har gjort det länge länge länge. Jag såg dem live när jag var tolv och jag var nog lyckligast i världen när just den här låten spelas."Want you bad" har allt jag söker i en låt vad gäller energi.

Okej, nu fastnade jag bland mina spotify-spellistor och alla Offspringlåtar jag samlat på mig där. Så medan ni lyssnar på ovanstående ska jag lägga mig på golvet, titta i taket och gå tillbaka till den där platsen i mitt inre jag så ofta brukade besöka under högstadiet. Jag saknar det litegrann, de rusande hormonerna, känsligheten, känslan av att allt man gjorde var nytt, banbrytande, häftigt. Nuförtiden är man precis som alla andra, man flyter närmre och närmre den gråa massa samhället utgör. Nej, nu är det dags att gå tillbaka till ursprunget, till den man är. Jag har aldrig varit så säker på mig själv som jag var när jag var tretton, fjorton, femton och sexton.

När var ni som säkrast?