kmolander

När jag fyllde arton hade jag inga direkta krav på hur jag skulle fira.
Faktum är att jag inte ens var speciellt sugen på att fira - jag ville bara ha det trevligt
med släkt, familj och vänner.

När jag tänker efter är jag ganska trött på allt vad firandet innebär.
Jag menar, sen när är det kul att bli äldre? Och jag är inte ens gammal.
Bara en liten skitunge fortfarande. Jag kan ju inte ens laga spaghetti och köttfärssås än!
(Dock kan jag göra världens godaste pajer - äpple, blåbär, hallon, jordgubb - u name it!
så jag antar att det skaffar mig en hel del vuxenpoäng . . .)

Så vad tusan är det jag längtar till? För jag gillar att fira...
Näe, det är umgänget jag gillar.
Vet ni vad jag längtar efter? Att flytta in i en lägenhet - en trea, så att jag
kan ha ett eget arbetsrum - och hålla bjudningar för vänner och familj.
Helt utan anledning. Bara plocka upp telefonen, ringa och säga
"hej! sugen på köttpaj? har nämnligen hittat en stooooor bit högrev i frysen. kan du
ta med potatis? jag har inte så mycket. kom om två timmar :)"
Hur mysigt är inte det på en skala? Eller, om man bor med någon,
krypa upp i soffan framför en actionfilm, dricka ett glas vin och äta ost och kex.

DET kallar jag lyx! Inte presenterna. För det är dem jag inte längtar till.
Visst är det kul med nya grejer, men jag har alltid problemet att när jag
väl kan önska mig saker, har jag inget behov av det. I say, christmas all year round!

Kanske ska bli Jehovas???