L'histoire de la vie

Det finns inga filmer som är så bra som Pocahontas, Lejonkungen och Skönheten och Odjuret. Inga!

Och musiken likaså. Oslagbart. Inget är så maffigt, inget är så vackert; så talande. Alla vackrast är låtarna på franska. Språket flyter, blir en del av musiken, snarare än att ligga som ett fullkomligt urskiljbart instrument. Förståelsen för låten blir fullkomlig.

Jag älskar franska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0