Ironiskt.
I dagens Skånska Dagblad läses en recension av Sofi Fahrmans bok Elsas mode. Recensionen är skriven av Evelina Naruszewicz Olsson, och hon är inte sen att klaga på det platta språket, det jobbiga faktum att hela boken är skriven i presens och det infantila, kraftigt förenklade språk Fahrman skriver med. Hon pekar på Fahrmans tydliga vinkling för att boken skall tilltala en yngre målgrupp, och säger att det minsann är smart med tanke på att det finns ett otroligt sug efter detta modefenomen bland oss ungdomar.
Ja, jag vet inte. Själv har jag inte läst boken. Dock tycker jag det är mycket lustigt att någon som recenserar en bok och klagar på språket själv inte verkar ha riktig koll på språkbruk. Evelina Naruszewicz Olsson skriver såhär:
Det är slarvigt skrivet, det är förutsägbart och platt. Det omtalade inslaget med namedropping av både varor och kändisar har mottagits som något nytt av en del recensenter.
Men de som är någorlunda insatta i det utländska chicklit-utbudet vet att detta redan är gjort, och framförallt gjort mycket bättre amerikanska modeskribenten Plum Sykes i hennes romaner ”Bergdorf Blondes” (2004) och ”Singel på nytt” (2006).
Jag skulle vara föga förvånad om inte Sofi Fahrman hämtat en del inspiration därifrån.
Jag vet inte, men är det BARA jag som reagerar på att recensenten skriver "föga förvånad" när hon enligt tidigare totalsågning av Fahrman som författare påpekar att denna namedropping inte alls är något nytt? Borde hon inte skriva MYCKET förvånad? Föga betyder ju, kära Evelina, lite. Hade du tagit bort inte hade saken varit en annan, men nu är det där.
Alltså. Kasta inte sten i glashus!
Ja, jag vet inte. Själv har jag inte läst boken. Dock tycker jag det är mycket lustigt att någon som recenserar en bok och klagar på språket själv inte verkar ha riktig koll på språkbruk. Evelina Naruszewicz Olsson skriver såhär:
Det är slarvigt skrivet, det är förutsägbart och platt. Det omtalade inslaget med namedropping av både varor och kändisar har mottagits som något nytt av en del recensenter.
Men de som är någorlunda insatta i det utländska chicklit-utbudet vet att detta redan är gjort, och framförallt gjort mycket bättre amerikanska modeskribenten Plum Sykes i hennes romaner ”Bergdorf Blondes” (2004) och ”Singel på nytt” (2006).
Jag skulle vara föga förvånad om inte Sofi Fahrman hämtat en del inspiration därifrån.
Jag vet inte, men är det BARA jag som reagerar på att recensenten skriver "föga förvånad" när hon enligt tidigare totalsågning av Fahrman som författare påpekar att denna namedropping inte alls är något nytt? Borde hon inte skriva MYCKET förvånad? Föga betyder ju, kära Evelina, lite. Hade du tagit bort inte hade saken varit en annan, men nu är det där.
Alltså. Kasta inte sten i glashus!
Kommentarer
Trackback
