Day 4
Nå, för att lätta upp stämningen ska jag ta en kort promenad till ICA och köpa choklad och kanske en film om jag hittar någon och sedan ska jag ligga på soffan hela dagen och tycka synd om mig själv. Jag orkar inte göra något vettigt (jag borde till exempel städa och plugga men det går inte så bra med snorhuvudet).
Nå, vi hörs!
Dag 3
Jag hoppas att sjuktoppen nådde sin höjd imorse. Kvart över åtta vaknade jag och behövde gå på toaletten. När jag reste mig kändes det som om bihålorna exploderade så jag stapplade in i badrummet med handen för ansiktet. Väl där hann jag knappt sätta mig förrän jag blev så yr att jag trodde jag skulle svimma, ni vet hur det tjuter i öronen och flimrar framför ögonen? Nå, jag fick tvättat händerna och sköljt ur munnen, hur vet jag inte. När jag sedan skulle börja gå tillbaka mot sängen har jag ingen aning om vad som hände annat än att jag kunde se men inte koppla det till hur jag skulle gå. Jag gick in i dörrkarmen, köksbordet, min hylla och ramalde ihop på soffan och hela världen snurrade. Efter en stund tvingade jag mig upp och tog två panodil och näsdroppar och lade mig sedan i sängen för att vänta ut sjukan.
Jag mår betydligt bättre nu, det var ett tag sedan jag tog tabletter och förhoppningsvis behöver jag inte ta några än på ett tag. Men fyför vad det var obehagligt imorse, jag trodde seriöst att jag skulle dö när jag upptäckte att min hjärna och min kropp inte samarbetade för fem öre. Fyyyyyy för. Men som ni ser orkar jag skriva ett helt blogginlägg nu, så det kan ju inte ha varit så himla illa! Min röst ska vi dock inte prata om, låter som en tonårskille i målbrottet ... Om jag ens låter alls.
Skall återgå till mitt tillfrisknande nu, hoppas ni mår bra där hemma!
Prettohysterin
Ibland kan jag känna mig himla okultiverad. Till exempel när folk diskuterar Hemingway eller hyllar Truman Capote (Breakfast at Tiffany's är faktiskt inte sådär jäkla bra, FYI). Kanske mest när man hör rysk litteratur diskuteras. Dostojevskij, Tolstoj och sådär. Och värst av allt när de citerar de här verken också, eller kanske har memorerat någon haiku av en superduperobskyr men åh-så-himla-fantastisk-japan.
Jag hade en pretto-period en gång (pretto är ett uttryck för en person som är medvetet pretentiös och gillar att visa upp sina kulturella kunskaper) när jag var kanske sexton. Då ville jag hitta underliggande meningar i allt, analysera politiska uttalanden i evigheter och låtsas att jag avskydde allt kommersiellt Hollywood spottade ur sig. Sedan gick jag och en kompis och såg "Quand tu descendras du ciel", en fransk-belgisk film om en man som kommer från landsbygden till Paris och blir en av dem som lever under natten. Lite kärlek och intriger och svåra frågor om var man egentligen skall göra av alla hemlösa och huruvida man som cityprinsessa kan falla för den tafatta och okultiverade lantmannen som tvingats iväg till storstan för att pappan dött och mamman hemma på gården behöver pengar. Filmen var det konstigaste jag sett i hela mitt liv. Jag kunde inte bestämma mig för om den var bra eller dålig, jag var bara stum och tyst och konstig i hela kroppen. Det var någonstans där jag bestämde mig för att det fick vara slut med det där prettotänket. Jag tänkte då att jag skulle sluta bry mig om en film är Hollywood-producerad eller om det är en Harlequin-efterapning (nu har jag faktiskt aldrig gillat Harlequin, så ni pretton kan vara lugna - I have not joined the Dark Side just yet) eller om det faktiskt är en jävligt bra independentfilm. Jag skulle börja se det för vad det var - bra eller dåligt i mina ögon. Och såklart en himla lång gråskala däremellan.
Nå, som jag sa släppte jag det där och började uppskatta vad jag uppskattade. En hel del prettomärkta verk har kommit i min väg och jag har älskat dem - 1984, Krig och Fred, Amelie från Montmartre och Doktor Glas för att nämna några - men en hel del har också passerat mig utan närmre eftertanke och ett "vad är så himla bra med det här?". Som till exempel Brokeback Mountain, Kafka på Stranden och The Imaginarium of Doctor Parnassus". Men min absoluta favoritfilm alla kategorier är något så töntigt som Femte elementet - en egentligen ganska dålig sci fi-romantisk historia. Som jag älskar. Den får mig att tänka "Herrejävlar det här är så bra att jag nog måste se den tusen gånger". Innan jag köpte filmen hyrde jag den en gång i månaden minst och såg den åtminstone tre gånger under varje hyrperiod. Jag somnar till den ibland om kvällarna. Jag tänker på den ofta och skrattar och tänker att det hade varit fint med lite sci fi i våra liv.
Nå, nu undrar ni kanske varifrån jag fått inspirationen till detta blogginlägg? Det skall jag berätta för er. Från min klass. Där jag är yngst. Man kan ju tycka att folk äldre än jag borde ha kommit ur den här prettolivsstilen, men icke. Här är det tyngsta film som hyllas. Varje vecka träffas vi och ser en film en av oss valt ut och dricker vin eller så och äter popcorn. När filmen är slut diskuterar vi massor och det är himla trevligt. Men nu har någon bestämt att vi inte ska visa en Hollywoodproducerad film utan något annat. Hur löjligt är inte det?! Okej, jag hade kunnat göra det enkelt för mig och helt enkelt tagit till exempel första Twilight-filmen eller Juno som är independentfilmer oberoende av Hollywood. Men nej, jag ska inte vara så slug. Så jag har beslutat mig för att visa Cats. Musikalen, alltså. Min favoritmusikal. Fattar inte hur Phantom of the Opera har fått gå längre på West End - Cats är det finaste.
Jag ska visa de här prettomänniskorna att underhållande Cats minsann är en väldigt väldigt djup musikal med massor av viktiga ämnen. Död, svek, sorg, ilska, hat, kärlek, acceptans, integritet och hela baletten. Och att en film inte behöver ha visats på Cannes eller Nices filmfestivaler eller ha klassats som finaste verket genom tiderna för att göra ett avtryck. Nej, minsann. Alla filmer som beror är bra. Oavsett om det är Hollywood, Bollywood, japanskt eller kanske latinamerikanskt.
Och jag är så trött på allt pretentiöst. Det är nog det sämsta med Uppsala. Tvånget att hävda sig. Jamen det är jättefint att kunna citera en stor stor ledare men vad tycker DU? Vad hade du velat säga?
Nu känner jag hur energin liksom rinner iväg så jag skall återvända till under filten och titta på TV. Jag är fortfarande sjuk. Ordentligt. Usch.
Godnatt!
En gnällig dag
Nu ska jag baka kanelsnäckor tror jag. Eller, nej det kan jag inte för jag har inget strösocker! Åhhh. Får ta ett glas cola och slänga mig framför TVn, hade planerat att plugga idag då jag mådde okej imorse men det går inte - har så ont i huvudet av allt slem som far omkring. Varsågod, hoppas ni hunnit äta innan ni läste detta.
Ska rota igenom mina skåp ändå, jag har rörsocker hemma och det borde ju kanske kunna gå att ha istället för strösocker?
Fint med namne
Men! Det var det inte. Det var minsann Linnea Katarina Molander, född den 31 mars 1901 i Edsele (som ligger i Sollefteå), dotter till Nils Bernhard Molander (1871-1968) och Margareta Johanna Gidlöf. Hur coolt är inte det. Jag menar, vad är oddsen att man hittar någon som delar för-, mellan- OCH efternamn om man heter Molander (som inte är sådär himla vanligt, faktiskt. Endast 1847 personer heter så i Sverige, åtminstone enligt den här länken: http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/statistik/lan/Molander
Flest finns i Stockholm men Skåne hamnar på tredje plats, minsann. Nåväl.
Poängen med detta inlägg var bara att säga att jag hade en exakt namne en gång i tiden, som visserligen dog året innan jag föddes. Men ändå. Tänk om jag är en reinkarnation av henne?!
Åh, just det. Det var även en piga som hette Katarina Molander som föddes i Mo i Västernorrland 1838.
Nu har ni lärt er något nytt kanske? Jag skall i alla fall sova, jag är himla trött efter allt hostande.
Sjukstuga?
här ligger jag nerbäddad i soffan med värk i hela kroppen och ont i luftrören. Inte roligt. Mådde bra imorse men när klockan blev tre började jag få ont överallt och nu ligger jag här ... Ni vet känslan när man blivit andfådd när det är kallt utomhus och det liksom spränger i luftrören och lungorna? Så har jag haft det ett par dagar bara jag gått till ICA (400m) eller tåget (500m). Eftersom jag vet att jag inte är i världens bästa form har jag inte tänkt på det så mycket annat än att notera hur fruktansvärt otränad jag är, men nu visar det sig tack och lov att det inte beror på det (tyckte väl att det gick från ganska hyfsat flås till inget alls på en aning för kort tid ...). Var nyss på ICA för att handla lite "om-jag-inte-kan-gå-ur-sängen-imorgon-måste-jag-ha-mat-hemma"-mat och när jag kom hem hade jag lika ont i ben och rumpa som om jag gått i flera flera timmar (mina timmespromenader på 7km känns mildare, då är något fel) och nu gör det ont i armbågar, skenben och axlar om någon rör vid mig. Och knän.
Det är nackdelen med att bo 75 mil hemifrån, mamma kan inte komma med film eller mat eller cola. Övervägde att ringa en klasskompis innan men sen kom jag på att jag faktiskt fyller tjugo i år och måste lära mig att ta hand om mig själv. Däremot har jag märkt att folk brukar bli gnälligare med sjukdomar ju äldre de blir och i nuläget känns det bra, då har jag en anledning att gnälla - jag blir ju äldre!
Nu ska jag kura i soffan framför Halv åtta hos mig. Går nog inte till skolan imorgon utan satsar på att bli bättre - min kropp brukar vara ganska duktig på att må halvbra väldigt länge men jag tänkte att om jag stannar hemma och gör ingenting en dag kanske jag mår helbra sedan.
Bisous!
att ha blivit uppfostrad till arbetshäst med skygglappar
Den handlar om en kvinna som utförsäkrats för att hon anses arbetsför. Hon är diagnostiserad med en kronisk sjukdom som påminner om hur man mår och klarar av att arbeta efter att ha fått upprepade cellgiftsbehandlingar, den nämns dock inte vid namn. Hon kan inte laga egen mat eller fylla frysen, kan kanske ibland ta en kort promenad och att duscha mer än en gång i veckan är knappt att tänka på. Hon anses arbetsför av försäkringskassan för att hon då och då bloggar om sin sjukdom och sin vardag. Detta bloggande - kanske en gång i veckan - anser försäkringskassan borde ersättas med ett arbete. Således har man utförsäkrat henne och förpassat henne till Arbetsförmedlingen, där hon möts av tvivel. Hon kan ju inte arbeta!
Nå, i kommentarsfältet kan man läsa ganska många medmänskliga kommentarer om hur förjävligt det är att det inte finns ordentlig hjälp att få och så vidare. Och det är bra, att folk inser allvaret i andras situationer.
Men så kommer det plötsligt en idiotisk kommentar som helt raserar tron på mänskligheten. Tydligen har närmare 50% av svenska folket den här uppfattningen eftersom de valde att ge regeringen vars politik satt så många icke arbetsföra i klistret ytterligare en mandatperiod. Nu ska ni få läsa här, kära ni.
"Om du har bedömts ha så stor arbetsförmåga skall du kanske skaffa ett jobb? Eller varför skall jag som har ett jobb betala för att du - som bedömts ha så stor arbetsförmåga - skall kunna slippa jobba?"
HAHAHA. Vänta lite, det blir bättre ... Men först ska ni få läsa svaret på kommentaren.
"Det är inte du som betalar sjukförsäkringen, detta gör vi alla genom vår arbetsgivare. Även sjuka betalar skatt och avgifter. Men du kanske menar att det är OK att ha sociallbidrag när man är sjuk istället för att ha rätt till sjukförsäkringen... modell Reinfeldt"
Och nu till finalen, kommentatorns svar till ovanstående kommentar:
"Vad skall jag skämmas för? Att jag anser att man skall göra rätt för sig? Att jag blir irriterad på dom som fuskar till sig en sjukskrivning som jag får betala? Att jag förespråkar ett system där någon annan en den enskilde avgör huruvida denne har arbetsförmåga? Eller menar ni på fullt allvar att ni själva skulle få avgöra om ni ansåg att ni orkade arbeta - och kanske också vilken ersättningsnivå ni anser er berättigade till?"
Alltså. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller slänga ut TV:n från balkongen. Har den här människan träffat en fuskare? Någon som skryter om att slippa jobba för att han lurat systemet? Och vad menar han med den ironiska kommentaren om att vi själva ska få avgöra huruvida vi orkar arbeta och vilken ersättningsnivå vi anser oss berättigade till? ÄR MÄNNISKAN FÖDD IGÅR OCH PÅ BLÅKULLA DESSUTOM?! Har han inte insett att de som avgör huruvida någon är arbetsför och vilken ersättningsnivå som skall betalas också är människor? Jag har aldrig förstått det där med hur högervridna människor totalt kan sätta på sig skygglapparna, titta rakt fram och prata om socialsystemet som om det drivs av robotar som endast förlitar sig på logik snarare än av människor.
Nu ska jag säga en sak. Ganska kontroversiellt, senast jag nämnde det var i SD-debatten i höstas. Men här kommer det. Är det inte fantastiskt underligt att alliansen fått uttrycka sig om sjuka och arbetslösa som "fuskare"? Klingar inte det väldigt ... Nazi-europa 1936? Inte själva grejen utan det faktum att man skyller ett lands problem på utsatta människor. Det finns säkert fuskare, inget snack om saken, men att få det att låta som att alla som på något sätt är beroende av ett socialt nät är fuskare är lite att gräva sin egen grav.
Le rêve d'Italie
Jag inser det paradoxala i att jag väljer att åka till Italien när jag skulle kunna åka till Frankrike (jag pluggar ju trots allt franska). Det beror dock på att jag är ganska säker på att jag kommer komma iväg till Frankrike och studera åtminstone en termin (förhoppningsvis i vår) och då känns det som att ... om jag ändå ska till Frankrike och stanna så länge kan jag lika gärna åka till ett annat land jag gärna vill besöka när jag väl har chansen att resa. Jag och min familj har rest ganska mycket i Sverige men inte så mycket utomlands och som student är det inte direkt så att man kan boka en resa och åka när man vill så när man har chansen vill man utforska nya platser och inte besöka ställen man med stor säkerhet kommer besöka inom en ganska snar framtid. Hade jag fått välja hade jag dock såklart åkt både till Frankrike och Italien - jag är ju trots allt lite halvt besatt av allt som har med Frankrike att göra.
Nåväl! Det visade sig att man kan få hotell för riktigt bra priser även ganska centralt (och det är inga sunkiga hotell heller, faktiskt!) så vi har tur.
Nu ska jag sätta mig med mina studier - idag blir det först glosor och sedan övningar vi har i läxa!
Venedig
Florens
Rom
Erkänn att ni också vill dit!?
Mitt hatord
Detta lilla ord använder alla hela hela hela tiden. Det lilla ordet är ...
SOM
Jag ska ge er några exempel, denna gång från Damernas Världs februarinummer:
"Både på sin mottagning och i den frågespalt som hon har i Göteborgs-Posten möter hon de svårigheter som många har med relationer till andra människor."
Jag ser två "som" som inte hade behövt vara där - det hade sett mycket mer professionellt och skriftspråksaktigt ut om det stått:
"Både på sin mottagning och i den frågespalt hon har i Göteborgs-Posten möter hon de svårigheter många har med relationer till andra människor."
Ett annat exempel:
"Men det är inte alltid som ett stort antal kompisar eller många [...]"
Vad tusan gör det där "som" i den meningen? Och, för att frångå ämnet en stund, varför har skribenten skrivit "kompisar"? Vore det inte bättre med "vänner", en något mer formell och skrifspråksvänlig benämning på samma fenomen?
"[...] behöver inte betyda att man har en enda nära vän som man skulle kunna ringa till när världen brakar."
Behöver jag ens kommentera?
Ordet "som" kategoriseras som konjunktion, alltså ett ord som sammanfogar två satser (en sats är till exempel "Jag har en katt"). Till exempel kan man med hjälp av en konjunktion göra om de två meningarna "Jag har en katt. Den är grå." till "Jag har en katt och den/som är grå.".
Har ni ett hatord?
Il y a eu ...
Jag har stålsatt mig för en tuff termin och kommer vara helslut om helgerna, speciellt nu i början. Det är lustigt hur man kan gå från att ha skola 8-14 varje dag och dessutom orka göra skoluppgifter till att ha skola två timmar om dagen men knappt orka öppna skolböckerna efteråt. Måste skärpa mig med maten också. Brukar bli frukost och middag och det är allt. Dags att ställa sig och göra storkok, med andra ord. Skall byta ut rött kött mot fisk och kyckling och dessutom börja laga mer vegetariskt eftersom det är så väldigt gott. Återkommer med resultat, ni vet hur det lätt blir mycket snack och liten verkstad ...
Den 18:e februari har vi maskeradgasque för alla humanister. Temat är venetiansk mask och en sådan skall jag se till att införskaffa, eller snarare göra själv. Har en idé som ligger bra prismässigt så jag kör nog på den. Jag ska ha min 1800-talsklänning och kanske en annan klänning över, beroende på om jag kan laga den eller inte. Det lär väl tas bilder så jag återkommer efter isåfall!
Nu ska jag titta vidare på dokumentären om kvinnors drickande som går på Tv3. Otroligt intressant och jag rekommenderar er att se den (speciellt de vuxna) så att de inser vilken tur de har med sina ungdomar om de festar mindre än en gång i månaden, eller egentligen mindre än en gång i veckan. Efter den ska jag läsa och sedan sova. Imorgon har vi bokklubbsmöte på Norrlands nation. Vi har läst Aravind Adigas "The White Tiger" (Den vita tigern) som utspelar sig i Indien och visar hur det ser ut där rent socialt än idag.
Godnatt!
Hej, jag lever
Jag lever men läser mest hela tiden (både franska och skönlitteratur) så jag har inte ork att blogga. Är så himla trött - har inte vant mig vid att gå alla dagar i veckan ännu efter förra terminens sovmorgon varje morgon-schema.
Hoppas ni har det bra!
Ett litet inlägg
"Studentpriserna" är bara löjliga - det måste säljas nästan lika många lexikon och grammatikor som skönlitterära böcker så varför ska det skilja nära tvåhundra kronor minst per bok?! Jag förstår när det kommer till lingvistik och ämnesböcker men eftersom så många läser språk känns det, ja, dumt.
Nåja. Nu ska jag återgå till att drömma om Italien. Mamma och pappa jag fyller ju tjugo i år visst vill vi åka till Siena och Florence i juli för att fira min milstolpe ...? ;)
Det tjugonde levnadsåret
Den tjugosjätte juni i år påbörjar jag mitt tjugonde år här på jorden, åtminstone som den jag är idag (man vet ju aldrig hur det ligger till med reinkarnation och sådär). Jag har tidigare fått höra att jag är kräfta (stjärntecknet), men enligt nya rön har stjärnbilderna i förhållande till jorden flyttat sig så att man bör lägga om stjärntecknen och förflytta allt en månad tillbaka. Detta gör att jag enligt den nya teorin blir tvilling, ett stjärntecken jag komiskt nog alltid identifierat mig med. Jag har sagt att det beror på att jag var beräknad till den sjuttonde juni (som ligger inom ramen för vad man normalt räknar som tvilling), men nu kan jag istället säga att jag är tvilling. På ditthoroskop.nu kan följande läsas om tvillingen:
Kombinationen Merkurius, föränderlighet och luft är egentligen ingen kombination utan snarare en sammanslagning av tre liknande element. Rörelse, kommunikation, kvickhet, intelligens och anpassningsbarhet tillsammans ger en sådan hyperaktivitet att dubbelnatur är omöjlig att undvika. Tvillingen har troligen flera projekt, yrken eller kärleksaffärer på gång samtidigt.
Tvillingen gillar att resa och att uppleva nya saker. Han är snabbtänkt och en mästare på att prata, övertala och debattera. Han har dock svårt att alltid behålla samma ståndpunkt och åsikt.
Tvillingen ogillar regelbundna vanor och kräver omväxling. Rastlösheten kan utåt ge sken av lynnighet och ytlighet, men det är bara för att allt går så mycket snabbare för tvillingen, som i sin tur tycker att resten av världen rör sig sakta.
Element: luft Kvalitet: föränderlig Polaritet: positiv
Nyckelord: Merkurius, mångsidighet, kommunikation, händighet, nyfikenhet, rörlighet, söndag, torsdag och kvicksilver.
Positiva karaktärsdrag: formbar, självständig och kommunikativ.
Negativa karaktärsdrag: lynnig och känslokall.
Människokroppen: händer, armar och skuldror.
Jag känner igen mig i den här figuren så otroligt mycket mer än kräftan - som anses moderlig, gilla barn och vara hemkär, något som i min mening inte alls stämmer in. Huruvida man nu tror på astrologi eller inte är en annan sak, men nog känner jag igen mig bra mycket mer i den här rollen.
Lördag 29/1
Igår hade jag vänner över för Jane Austen-maraton och frukost/lunch. De kom vid tolvsnåret och så fort tekakorna jag hade i ugnen var klara åt vi. Det blev (hembakade) scones, bärmuffins och tekakor och dessutom stekt ägg och en massa pålägg. Till det drack vi färskpressad apelsinjuice, kaffe och te. Och så såg vi film. Tre stycken. Northanger Abbey, Persuasion och The Jane Austen Book Club.
Och imorse tog jag bort virus från datorn och nu håller jag på med en virussökning. Tur att jag har den andra datorn (den lilla) att sitta vid. Nu ska jag dyka ned i franskplugget.
Välkommen till mig
Några av er har inte sett bilder från hur det ser ut hemma hos mig sedan jag fick det omtapetserat - nu har jag skaffat fram bilder. Idag har jag städat och fejat och tagit bilder så att ni kan ser hur jag bor! Eftersom bilderna är så många har jag lagt in vissa av dem som små, men om ni klickar på dem blir det större så att ni ser.
Hallen ser fortfarande ungefär likadan ut. På bordet ligger "Krig och Fred" av Tolstoj och man hittar också mitt smyckeskåp. För bättre bild klicka på bilden nedan.
Här ser vi min älsklingsplats i hela lägenheten - min nya skrivpulpet! I bakgrunden skymtar vi skärmen pappa byggt åt mig och på den hänger vanligen ett par pyjamasbyxor för när det blir kallt. Nedan ser ni fler bilder på pulpeten ur olika vinklar.
Bakom skärmen hittar vi min säng, som faktiskt alltid är bäddad när jag går hemifrån om morgnarna. Jag klarar inte av att lägga mig i en obäddad säng. Kuddfodralet har jag sytt själv och gosedjuren är sådana jag sover med varenda natt. Katten (den orange) köpte jag på Hamley's i London 2006 och jag har inte släppt den sedan dess! Nedan ser ni en miniatyrbild av mitt nattduksbord med en svart häst på. Ett föl, närmare bestämt. Den har jag för att jag är inne i en töntig period där jag drömmer mig bort till Talia som är en fiktiv version av vårt Italien i ett parallellt universum. Man kan läsa om det i Stravaganza-serien av Mary Hoffman (som jag har hemma om någon är intresserad). Den andra bilden visar två bilder från min bok (tecknade av Elinore Sander och Diana Berg) som jag förstorat upp och satt på väggen.
Här en bild på min hylla från de två hållen. Böcker på ena sidan, böcker och filmer på andra!
Varsågod! Nu ska jag åka in till stan, vi hörs! Kram
Ett annat sätt att leva
Nåväl. Imorgon skall jag åka till Stockholm en sväng. Hittade biljetter till finfina priser (78:- t/r) så 10:09 går tåget från Uppsala C. Ska försöka träffa min faster men också gå lite i affärer, såklart. Helt galet att jag bor i Uppsala men inte varit i Stockholm en enda gång sedan jag flyttat.
Nu ska jag slå min faster en pling och sedan titta på ytterligare en dokumentär på SVT2!
Ett steg i rätt riktning ?
Ikväll har jag varit i Uppsala och haft filmkväll med mina kursare. Vi ska ha det en gång i veckan, har vi tänkt, och ikväll såg vi Casablanca som Axel valt ut. Jag hade inte sett den förut och den var ju helfin och riktigt rolig på sina ställen! Nu ska jag ta tag i mig själv och verkligen se alla gamla klassiska storfilmer - det finns så många referenser vi använder oss av idag och det är tråkigt att inte veta var de kommer ifrån. Två grejer i filmen är himla roliga:
- We'll be in your office at six in the morning! (Vi är på ditt kontor klockan sex imorgon bitti!)
- OK, I'll be there at ten ... (Okej, jag är där klockan tio ...)
- What's watch? (Vad är klocka?)
- Watch ten. (Klocka tio)
- Such much! (Så mycket!)
Så klockrena citat.
Nästa vecka hade jag planerat ett Austen-maraton, men det ser ut som att det nästan bara blir jag och Madelene. Vilket ju är fint det också! Vi tar Austen-maratonet en annan gång, helt enkelt.
Nu ska jag läsa och sedan sova! Hoppas att ni har det bra där nere i söder!
Att drömma om 1800-talet
De av er som känner mig vet hur besatt jag är av Englands 1700-1800-tal, både vad gäller historia, litteratur, kläder, boende ... Ja, allt. Åtminstone om man ser till engelsk överklass/övre medelklass - de andra levde ju som bekant tyvärr inte särskilt bra alls.
Nåväl. Jag har en tid varit väldigt inne på att skaffa ett skrivbord (det fungerar inte så bra att ha matbord och skrivbord i ett) och då gärna en skrivpulpet eftersom de är så små och praktiska. Jag har spanat på en inne på Örbyhus möbelaffär men den har varit ganska dyr så jag har fått stå över. Denna månaden hade jag ju som bekant lite extra pengar till mitt förfogande och hade tänkt lägga dem på en fåtölj.
Men ... när jag var på möbelaffären igår (klockan var kvart i sex på kvällen) frågade jag lite försynt om den där skrivpulpeten möjligtvis skulle sättas ned snart. Nej, sade försäljaren, det ska den inte ... Men jag kan dra av 500:-. Då blev priset riktigt rimligt (och jag insåg dessutom att den är så liten att jag inte behöver göra mig av med soffan; den får plats ändå) så jag slog till. Och fick den hemkörd. Jag gick alltså in i butiken kvart i sex på kvällen och tio minuter senare stod den hemma i min lägenhet. Den är så fantastiskt så det är inte klokt. Jag satt ett par timmar och repeterade franska verbformen imorse och jag älskar den. Den är i perfekt storlek - ni vet hur man brukar stapla en massa grejer om man har för stor yta så att det ändå blir liten plats kvar?! Den här pulpeten är så liten att man inte staplar grejer på den (förutom på överhyllan där man ändå inte skriver) utan använder all plats till studier! Jag är helt kär i den och min blå rokokostol passar så fint till kan ni tro!
Nu ska jag göra mig iordning - ikväll ska vi gå ut och äta ett gäng från klassen! Hoppas ni har det fint =D
Här ser ni miraklet. Visst är den fantastiskt fin? EuropaMöbler säljer också den ("Camilla" heter den), men är nästan tusen kronor dyrare än det jag betalade. Den finns i vitt också, för er som undrar. Nu har jag ytterligare en bit artonhundratal i mitt liv!
Ett litet uttalande innan jag slänger mig i soffan med en bok ...
Godnatt, kära ni.
Lycka är ...
Total eufori är att spendera femhundra kronor på skönlitteratur och kunna förklara det med att det är kurslitteratur!
