kmolander

Idag har varit en bra dag, förhållandevis. Jag har haft otroligt ont i huvudet (den tiden på månaden) och snäste av min lärare på lektionen. Jag bad om ursäkt, förstås. Stackarn. Inte kul att få skäll av en skåning, allt låter ju tuusen gånger hårdareoch värre.

Karin, Lydia, Madelene och jag åt lunch på Västgöta nation som har uuuuurgod sopplunch med bästa brödet och kaffe efteråt för det fina fina priset fyrtio kronor, där äter vi ibland när maten i lådan inte riktigt är vad man är sugen på. Inte så ofta alltså eftersom min mat är så jäääkla god, alla dar i veckan. Efter lunchen mådde jag sämre så vi åkte hem till mig istället och satte på en Jane Austen-film, drack glögg och åt ostkaka med grädde och sylt. Mycket trevligt. De åkte hem direkt efter filmen och då gick jag och handlade lite förnödenheter. Som toapapper. Vem orkar köpa det egentligen? Det är typ det jobbigaste som finns att handla. Otympligt, dyrt (hallå det är P-A-P-P-E-R!) och man glömmer alltid bort att köpa det. Jag hade en rulle kvar när jag köpte idag, t.ex. ICA hade extrapris på sina 24-balar så jag betalade 2 spänn per rulle, vilket ju ändå var helt OK.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan sätta mig och skriva den sista grejen på kursen. Efter det ska jag läsa några kapitel i kursboken (Språksociologi av Jan Einarsson, tro mig, den är som vanlig romanläsning: riktigt bra!) innan jag sover. Upp vid sju imorgon ... Puh. 

Ha det kalas! 

Jag ska vara ärlig nu. De senaste veckorna har inte varit roliga här uppe. Det har absolut ingenting med att bo själv att göra och umgänget är klart många mil över förväntan (som vanligt!) och det har ingenting med varken Uppsala eller universitetet att göra. Jag har bara ifrågasatt om jag gjort rätt val, om Språkvetarprogrammet verkligen var för mig. Vi har läst kurser jag inte ser mig ha någon användning av. Det har varit intressant (om man räknar bor datorlingvistiken som tagit kål på ungefär hela klassens kämpaglöd) och bra att lära sig, men det är mer "kuriosa" - kunskap man briljerar med men som ingen lägger på minnet.

Andra bullar blev det idag. Vi började med en ny kurs: Språket, individen och samhället. Och nu vet jag varför jag valde det här programmet igen. Den nya kursen handlar om språket i samhället och hur språket styr individen som i sin tur styr samhället och omvänt. Det kan även kallas socio- eller psykolingvistik. Det är sånt här jag älskar! Att studera och fundera kring hur människan använder språket och hur man påverkas av sitt språk. Varför är det lättare att uttrycka känslor på ett främmande språk än på sitt eget? Kan man utläsa samhällsskiktsskillnader genom att lyssna på folks dialekter? Vad är det egentligen som skiljer språkbruket mellan en 20-åring och en 60-åring? Vad har detta för orsaker? Nu är allt roligt igen. Det kändes till och med skitkul att punga ut med 300 spänn för kurslitteraturen idag. Det var nästan en lättnad att dra kortet (okej, de har ju chip på Akademibokhandeln, men ändå!) och veta att pengarna gick till något man verkligen ville studera.

Alla timmarna som lagts ner på de övriga kurserna känns nu som väl spenderad tid. Termer och begrepp jag lärt mig har visat sig väldigt bra att kunna och det är kul att kunna återkoppla och tänka i nya banor.

Så för att fira denna nyfunna energi (tänka sig att den infinner sig tre veckor innan jullovet, fantastiskt!) ska jag nu titta på "The Holiday", min nuvarande favoritfilm, och bara mysa innan jag kryper ned och läser ett par kapitel ur kursboken. Tänk, va, att ha en kursbok som frivillig kvällslektyr!

Här är lite bilder (av varierande kvalitet ...) jag tagit de senaste dagarna!


Jag har tagit körkort! Här ser ni hur det ser ut.



Jag har julpyntat också. Ser lite naket ut men vad tusan.



Närbild 1



Närbild 2. Dessa är köpa på Åhléns!



Jag har bakat saffranskaka. FY vad gott!



Såhär ser det ut i byn. Otroligt vackert!

God eftermiddag!

Jag vet att det är ont om bilder i bloggen just nu. Det beror till största delen på att jag använder min mobil som kamera och för att föra över bilderna till datorn måste jag ta ut minneskortet, vilket i sin tur innebär att mobilen måste vara avstängd. Det är ett litet projekt jag tyvärr sällan tar mig tid till. Men det är ju jul snart, tomten kommer kanske med ett kamerapaket (hej mamma och pappa)?! Jag vet ju hur mycket ni tycker om bilder ... ;)

Igår gjorde jag en extreeeeemt god thaigryta. Lätt var den också. Först tar man två kycklingfiléer (detta är till ungefär tre personer) och skär dem i strimlor, inte för små. Sedan river man ingefära (ungefär två cm), finhackar en halv chili och skivar en vitlöksklyfta (jag tog två) tunt. Sedan hettar man upp ca 0,75-1dl olja (receptet säger solros men jag tog vanlig raps) och en tsk sesamolja (jag hade ingen hemma så det struntade jag i) och häller i kyckling, ingefära, chili och vitlök och fräser det. Sänk värmen och låt steka i ca 10 min. De sista tre minuterna lägger man i skivad paprika och broccoli. Jag tycker inte om "rå" broccoli så jag tog fryst och kokade den, gick lika bra. 

Koka upp nudlar (125 gram räcker långt) och blanda ned i kycklingen. Servera!

Middagstips, oh yes! 

Har fått en otroligt tråkig nyhet idag så för att muntra upp mig tittar jag på Nöjesmassakern - De Skånska Bönderna. Njut ni också!

Goderafton i stugorna, hur står det till?

Jag har nyss kommit hem från den obligatoriska "nu har jag fått studielån!!!!!"-shoppingen. Närå, men jag behövde nya vinterkängor så jag fixade sådana. Det är inte så att mina gamla är sönder, men jag tror inte riktigt folk förstår hur SVINKALLT det är i Örbyhus (de senaste dagarna har vi snittat fyra minus + snålblåst) och med ungefär en halv meter snö att trampa genom så fort man sätter foten utanför dörren är det inte att undra över att man behöver mer än ett par ordentliga vinterskor. Så det blev ett par curlingkängor, varmaste, mysigaste och snyggaste vinterskon! De kan jag ha till lite "finare" tillfällen också. Men det sved i plånboken. Puh. Tur att de håller lääääänge!

En annan anledning till att jag köpte dem var att jag pratade med en granne imorse som sa att vintern, när den väl kommit, brukar hålla i sig hela vägen in i mitten på april, ibland längre. Det är ett HALVÅR av iskyla och mina Timberlandkängor i all ära men så mycket förväntar inte ens jag mig av dem. Nu har jag alltså två par jag kan byta mellan och då kan de andra vila mellan varven. Skitbra.

Jag köpte även lite julpynt, en minigran och en bock bland annat. Ni får se bilder så fort jag satt upp det!

Det finns en sak till jag är förbannad på idag. Egentligen är jag förbannad på det alla dagar, men jag tänker på det idag eftersom jag är förbannad på andra saker så varför inte slänga in det också?!

Jante-lagen. Eller snarare myten om att den finns. Jag är en stark förespråkare till att den inte existerar, för jag har aldrig under hela mitt liv stött på den. Och då har jag ändå träffat en hel del människor.
Så varför finns den inte? Först och främst för att den endast existerar hos dem som tror att den gör det. Människor som är så känsliga att de plockar upp minsta lilla antydan till Jante-lagsfenomenet. Detta hat mot "du ska inte tro att du är något"-attityden är baserat på helt fel grunder, uppfunnit av människor som tågar fram i livet med inställningen att alla andra är idioter som inte ser deras vision eller framgång.
Där ser vi problemet. Inställningen att alla andra är idioter som inte ser deras vision eller framgång. Folk brukar jämföra med det goda landet USA, Schweiz eller kanske Japan där framgång beröms och beröms och beröms och överöses med komplimanger och "Gud vad du är bra!"-gratulationer.
Vi ser det komiska i situationen när vi begrundar följande:

1. I Sverige är man inte duktig på någonting förrän man faktiskt kan det - t.ex. språk. I Sverige anses man duktig på ett språk när man kan tala det nästintill flytande (med i det närmaste oklanderligt uttal), förstå och använda sig av idiomer samt föra en konversation om något invecklat samhällsrelaterat ämne. I Frankrike, USA eller var som helst annars är man duktig när man kan tusen ord men inte sätta ihop en mening eller ens uttala orden rätt. Ser ni skillnaden? "Standarden" (om man får kalla den så) är så vitt skild att det inte går att göra en adekvat jämförelse.

2. Ovanstående framkallar således en viss "Åh!"-känsla när en svenne beger sig till ett annat land och berättar om sina kunskaper och erövringar i livet. De i ett annat land som faktiskt tagit sig någonvart imponeras av svenskarna för att vi vid så ung ålder uppvisar sådan talang och kunskap - något de i 99% av fallen fått skaffa sig på egen hand.

3. Man brukar säga att USA är Jantelagens motsats. Hm. Okej, nu ska vi se. Skönhetstävlingar för tvååringar, en utseendefixering som mest börjar likna en freakshow, den inpräntade känslan av att man måste hävda sig för att "vara någon" ... Är det inte USA som är typexemplet på ett land så starkt influerat av vad nu än Jantelagen är? "Du ska inte tro att du är bättre än någon annan" brukar vara underrubriken för fenomenet. I USA tror alla att de är något och de kämpar som pesten för att bevisa att de är det, om det inte är genom sig själv är det via deras barn eller äkta makar.

Så när vi i Sverige blir mötta med en "jaha?"-blick när vi säger att vi vid tio års ålder kunde föra en hyfsad konversation om katter på engelska är det inte fenomenet jantelag som spökar. Det är snarare så att "ja, men vad trevligt, men hur bra är din engelska NU?".

Ser ni skillnaden? Det går inte att jämföra med så många andra länder eftersom svenskarna ser till det nuvarande, inte det som varit. Och varför ska en underbetald sjuksköterska bry sig och glädjas åt att en människa vars dagliga bröd intjänas av att mjölka andra på pengar? I Sverige är man inte rädd att trampa någon på tårna. Den tanken finns endast hos dem som är rädda för att göra det. Och det har karriäristerna snappat upp och gjort till sitt eget.

Så. Vet ni vad jag är bra på? Jag är bra på språk. Att lära mig språk och att använda det. Jag är väldigt duktig på politiska argumentationer, jag är kvicktänkt och har ett brett ordförråd som får folk att lyssna och eftersom varje ord har en definitionsskala betyder det att folk tar till sig det de intolkar i orden - därför är jag en duktig argumenterare. När jag gick på dagis sade min dagisfröken att jag kommer bli diplomat. Jag blev utsedd till Årets Diplomat vid betygsceremonin på min gymnasieskola. Jag har alltid velat bli arkeolog och när jag gick i ettan på gymnasiet fick jag vara med och rensa stenpackningar på en arkeologisk utgrävning, fastän man egentligen inte får om man inte pluggar arkeologi vid ett universitet. Jag är stolt över vad jag åstadkommit. Och jag ser vad andra är duktiga på.

Min mamma är extremt duktig på att laga mat, hon är skitrolig och jättesmart och nog den mest omhändertagande och godhjärtade människa jag mött. Min pappa är otroligt duktig på hantverk, att bygga saker och att laga saker som gått sönder. Han fixar allt. När andra lämnar in sina bilar till en verkstad för att få sina sommardäck utbytta till vinterdäck gör han det själv och samtidigt tusen andra saker till. Alla i min nuvarande klass är otroligt duktiga och smarta inom flera ämnen, inte bara språk. Många talar tre språk - svenska, engelska och ett till - enligt den svenska standarden för vad som är att vara bra på ett språk. Mitt ex är typ världens roligaste och kan så mycket om svensk historia att jag inte riktigt orkade lyssna ibland eftersom jag kände mig så himla korkad. Min bästa vän är jätteduktig på att träna hundar och på att laga mat, en annan god vän har den finaste handstilen jag sett och skriver otroligt, otroligt bra.

ALLA är bra på saker och det FINNS ingen jantelag om man inte tror på den. Tror ni inte att folk i USA blir bittra när de ser vilka löjliga summor sportstjärnor, modeller och skådespelare tjänar varje månad medan de, trots att de har tre jobb, knappt har råd att hålla familjen med mat? Eller att "de kastlösa" i Indien känner hjälplöshet och visst hat mot hela världen och kanske till och med deras religion för att de tillåts sitta i den sitsen? Jag förstår inte hetsen eller varför folk blir uppretade när andra klagar på andras situation. Det är inte folk det är fel på, inte svenskarna som är negativa och ovilliga att berömma andra. Det är de inte alls.

Jantelagen finns i huvudet, ingen annanstans. Den som upplever sig få bemötande av jantelagen är antingen extremt känslig för kritik eller så bryr den sig för mycket om vad andra tycker. Sådana finns i alla länder, överallt. Inte bara i Sverige. Så nu tycker jag att vi slår hål på myten om Jantelagen.

Idag är en sån där jobbig dag då man bara vill ligga och sova men inte kan för att man MÅSTE göra saker. Sådana dagar är inge bra. Folk är snarstuckna, jag är snarstucken och alla tar illa upp för minsta lilla. Som med min symaskin. Som om jag på allvar skulle skylla på någon annan för att den är sönder eller inte redan varit inne på lagning. Herregud, jag förväntar mig väl inte att alla ska vara värsta mekanikerna, eller hur?

Nä. Sådant orkar jag inte med idag så från och med nu ska jag inte prata med någon mer idag. Jag låter tydligen irriterad och förnärmande hur jag än uttalar mig, så det är lika bra att jag låter bli.

Nu ska jag äta frukost, skriva handlingslista, ta på mig och sedan åka in till Uppsala för att få rätsida på mina issues. Och så måste jag handla. Vet inte ens vad jag ska äta ikväll. Gah.

Länge sedan jag skrev nu. Jag har ju varit i Skåne och träffat er alla och sedan har det definitivt inte funnits tid när föräldrarna varit här - har varit en och en halv intensiv vecka, jag trodde jag skulle få lite lugn och ro men icke!

Även den här veckan och helgen kommer inte vara särskilt produktiv på bloggfronten - jag har tenta på fredag och på torsdagkväll kommer Josefin upp från Skåneland för att stanna över helgen! Men sen så. Sedan har vi inte mycket att göra och då ska jag blogga så att ni önskar att jag skulle sluta någon gång. Kanske så mycket, men jag lovar inget.

Nu ska jag åka in till Rediviva och plugga hela dagen, har med mig mammas fiskgratäng som lunch och mjuk pepparkaka och lussekatter som uppiggare! Mums!

Sitter på Arlanda, trött som jag vet inte vad. Har druckit en halv liter kaffe så jag borde vara speedad, men med tanke på mina tvärtemot-gener blir jag bara tröttare. Mapa kommer få en chock - ser ut lite som ett spöke! Nu ska jag hur som haver köpa en muffins, sockret kanske får mig att vakna, och så ska jag läsa. Mormor, jag glömde boken jag tänkte ta med till dig (den om Skottland) men mamma får ta med sig den hem från Uppsala. Den är så himla bra, men ta på dig förstoringsglasögonen för texten är miniliten ;)

Vi ses om fyra timmar, fina fina Skåne!

Eftersom det som vanligt blir problem när jag ska ändra designen ändrade jag tillbaka. Hoppas nu att alla kan läsa allt ...

Imorgon åker jag hem till Skåne! Ska bli himla kul att träffa alla på lördag. Och så ska jag ju såklart förbi Cyber, saknar den skolan något enormt. Har haft tre fantastiska år där, skulle inte bytt dem mot någon privatskola i världen, tror jag. Möjligen Franska skolan, bara för att. Men inget annat!

Just nu pluggar jag mest, finns inte mycket annat att företa sig när tentan lurar runt hörnet. Nu skall jag dock pack inför imorgon, eftersom jag inte orkar ha en resväska med mig till skolan tar jag bara en extra stor ryggsäck och fyller den med det som behövs, den kommer nog inte bli full. Men först ska jag knata iväg till ICA och köpa lite godis, har lite begär idag känner jag.

Idag masade jag mig ur bingen halv sju. HALV SJU!!!!!!!! Vilken idiot kom på att ha tvättid klockan sju på morgonen? Varför tog jag inte den mellan tolv och fem istället, den var ju ledig? Men nää, då tänkte Katie att hon skulle ha allting klart tills målaren kom, alternativt att hon kunde hänga i tvättstugan medan han jobbade på här uppe. Jag är inte överförtjust över att en vilt främmande person ska vandra in i mitt hem och ändra på min väggfärg, men jag vet att det blir fint.

Jag hade tänkt skapa ett annat rum här också genom att sätta upp ett skynke för sängen, jag ska rumstrera om lite när allt är klart. Såklart. Inte kan man ändra om utan att helt ändra om! Hoppas nu snubben kommer.

Nyss när jag var nere i tvättstugan och skulle ta ut tvätten från tvättmaskinen råkade jag trycka på "start" istället för nyckelknappen, så nu tvättas allt en gång till. HAHAHA. Jag är himla duktig, eller hur? Hur lyckas man? Okej att de sitter bredvid varandra men ändå ... Ska bli skönt att komma hem och få en grundlig tvättkurs av mamma ;P Och så ska vi tvätta mina koftor, det är så jäkla jobbigt att göra det här uppe.

Jag knåpar så smått med en ny bloggdesign - här är delresultatet. Om jag känner mig rätt kommer det se ut såhär ganska länge,  så egentligen kan man nog påstå att detta är slutresultatet. Jag kände att det behövdes lite färg!

Nu har jag beställt hem mönster som jag kikat på hur länge som helst - till artonhundratalsklänningar! Fast inte de där med supertight korsettmidja (då behöver jag korsett och sådana finanser har jag verkligen inte) utan de med empireskärning som pappa hatar - som gör att man ser gravid ut! Skitsamma, säger jag. Jag älskar dem. Med dessa mönster är jag redo att gå på bal varje dag, dessutom är det mycket varmare med långklänning och strumpbyxor än med jeans och strumpbyxor. Huruvida jag vågar kila omkring till vardags i sådana klänningar återstår dock att se.

De beställs från England, tur för mig att pundet ligger lågt! Jag fick två (tre, egentligen) mönster för samma pris som ett om man köper det i svensk butik. Strålande! De borde anlända om ungefär två veckor, lagom tills mapa kommer hit så ska få mamma att ta med sig sin symaskin mohaha. Men vilket tyg ska man ha? Inget skinande i alla fall, vi får se. Ska dra med mamma till Stoff&Stil när jag kommer hem! Finemangmang.

Nu ska jag fortsätta röja upp här, måste se OK ut när målaren kommer imorgon så jag slipper packa ned en massa då.

Det fina med att läsa DN är att man på lördagarna får en ersättartidning för "Kultur" som heter Boklördag. I den finns finfina boktips, och även om de flesta är prettoromaner (romaner vars författare är alldeles för pretentiösa för min smak) hittar man då och då sådant man själv skulle vilja läsa. Idag gjorde jag det, till exempel. Boken heter Spill och är skriven av Sigrid Combüchen. På bokus.com står det såhär: