kmolander

I takt med att världen överbefolkas ökar också möjligheterna för de som går barnlösa att skaffa barn. Hjälpmedel på hjälpmedel, allt från provrörsbefruktning till surrogatmamma eller hormonbehandlingar. Och jag frågar mig om det är rätt.

Är det rätt att sätta sig över evolutionen? Det finns miljarder kvinnor som är kapabla att få barn. Det behövs inte fler barn än det finns just nu och även om det säkert är jättegulligt och trevligt att ha en egen liten unge borde man ställa sig frågan om det är värt det. Är det värt år av behandlingar, provrörsbefruktningar och tusentals kronor bara för att få bli mamma?

Det låter kanske jävligt taskigt, det här, men jag tycker inte det. Jag tycker att om man inte kan få barn på naturlig väg skall man helt enkelt inte skaffa det. Klart man kan försöka, men om det är så att provrör är den enda lösningen borde man stanna upp.

Problematiken ligger ju dock i att det föds lika många handikappade barn av kvinnor som kan få unge på unge som det föds av kvinnor som tvingats till provrörsbefruktning. Den stora frågan är ju hur man prioriterar.

När det kommer till barnafödande är det fullständigt irrationellt att uppvisa empati och medkänsla. Man måste tänka evolutionärt. Annars blir det en bakåtgående evolution.

Frågan är om vi inte redan är där.

Först ett litet inlägg från min bloggläsande, nördiga sida. Bara jag som tror att Blondinbella börjat provocera igen för att hon behöver fler läsare? Hon ville ju som sagt dubbla sin omsättning i år och då krävs det ju fler läsare och mer plats i media. Kanske. Jag vet inte. Okej. Skämt ut mig nog för nu.

Igår hade jag suuuuuuuuuupertrevligt. Åkte till Malmö med Therese och Josefin vid åttasnåret och förfestade lite fint hos Tove. Träffade två helsköna tjejer som tyckte det var fantastiskt att jag använde uttrycket "klubben för inbördes beundran". Så lätt var det att vinna deras hjärtan! Efter allmänt snack och några öl (hör och häpna, Tuborg är faktiskt riktigt gott!) begav vi oss vidare till KB där det blev dans mest hela natten. Kom hem vid fyra, stapplade i säng och gick upp vid - håll i er - TIO! Kunde somnat om men tänkte att vafan, då kommer jag inte i säng ikväll.

Och idag har jag varit hos min mormor som fyllde år häromdagen. Smörgåstårta, sillamacka och hälften av alla recept i "Sju små kakor". Mycket gott och mycket trevligt. Har även sökt lite jobb idag, känns bra! (Y)

Hon stod och såg ut över havet; det enda hem hon nu hade. Det hade alltid varit så: att vilja känna sig hemma, men veta att man inte hör hemma. Smärta, skärpa, eufori och så lite melankoli för att väga upp det hela och orka lite till, bara en timme, bara en minut. Man kan inte alltid tycka att livet är det vackraste som finns, intalade hon sig själv.
     Vågorna skär klipporna. Hon kände igen sig - det var inte längesen hon använde dem som metafor för hjärtats då till synes oupphörliga lustar. Idag är det inte längre en representant för det goda livet; det är bara livet. Ett meningslöst, känslolöst ting utan varken början eller slut.
     Ett djupt andetag; början på något nytt eller slutet på det som varit? Ett steg ut i det fria. Luften utgör inget motstånd men lotsar henne genom fallet, vägen, mot det nya. Hon bryter vattenytan. Det iskalla vattnet smeker och slår hennes kropp om vartannat. Jag känner at jag lever, säger hon till sig själv, nu är jag levande, där jag skall vara. Inte längre en sovande själ i ett köttsligt skal. Nu, en levande själ i ett lika levande skal.
     Hon drar efter andan. Känner kylan i lungorna. Det spränger, trycker, exploderar. Smärtan, denna mänskliga rädsla, är det vackraste hon erfarit. Hon inser att det hon hela livet flytt för att undkomma egentligen varit det hon borde hållit fast vid. Döden är vacker. Det slutgilitga. Döden skall vara smärtsam, den ska sammanfatta livet.
     En sista blick upp mot ytan. Ljuset känns diffust, så långt borta, ändå så nära. Nu, tänker hon, är hon fri.

Jag är så trött på att lärare använder klassrummet som ett forum för sina egna åsikter.

1) Man är inte automatiskt snobb om man har märkeskläder, umgås med adeln eller ägnar sig åt fritidsaktiviteter som skytte/jakt, golf eller segling. Allt hänger på attityden. En snobb är för mig en person som anser sig vara bättre än andra och har ett ständigt behov av att visa sig duktig och vara populär samtidigt som denne hela tiden påvisar sin rikedom.

2) När man skall "avdramatisera" ord såsom hora, slampa och slyna är det inte okej att göra det genom att låta dem passera som synonymer till ordet "kvinna". Orden används visserligen som en beskrivning av kvinnor av somliga, men det betyder inte att det är en synonym. Jag önskar att min svensklärare kunde lära sig det.

3) När man har en opponering får man vara beredd att ta skit om uppsatsen inte uppfyller givna kriterier. Jag personligen har aldrig förstått grejen med att lärare säger att man ska ge "konstruktiv kritik" och sedan säger åt en att "ja du kanske skulle ha tagit lite mer bra saker också ..." fastän man båda vet att det inte finns något annat än det jag sagt. Jag är av åsikten att kritik är det bästa och roligaste som finns att ta emot - positiv som negativ - eftersom det ger mig en möjlighet att i framtiden visa att jag hela tiden lär mig och utvecklas, inte minst för mig själv. Den attityden tycker jag att andra också borde ha.

Kommentar: till en början hade jag inte med "samtidigt som denne hela tiden påvisar sin rikedom" i 1), men jag lade till det när jag såg att jag själv uppfyller snobbkriterierna ganska bra annars. Lite oroväckande. Hoppas att jag aldrig börjar visa folk att jag är rik (när jag väl blivit det, så att säga).

Känner ni någon snobb? Eller har ni någon lärare som använder klassrummet som personligt åsiktsforum? På vilket sätt?

Not one heartbeat do I forget. ♥

Det här blir en helg i lugnets tecken. Vilket är otroligt skönt. Jag ska bara läsa, plugga och sy. Och bli frisk. Det är precis därför det här blir en lugn helg - för att jag ska bli kry.

Just nu läser jag "Den nionde stenen" av Kylie Fitzpatrick. Helt okej. Den är skriven ganska dåligt men storyn är fantastisk så det är faktiskt en fröjd att läsa den!

Vad gör ni?

Igår satt jag på EH med två vänner från klassen och väntade på en annan vän. Då kommer en ung kille fram - kan inte ha varit över 24 i alla fall - och frågar om en cigg. Vi märker att han är hög som ett hus och när han sedan ställer sig i ljuset ser vi hur hela hans mun är blodfylld.

Metamfetamin, tror jag att det var. Visst gnuggar man det mot tandköttet? Fy tusan.

Ta hand om er där ute och om ni tvunget ska prova droger se till att det för helvete INTE är metamfetamin. Till och med missburkare håller sig undan det eftersom det är så inihelvetes beroendeframkallande och direkt livsfarligt.

Kram!

Här sitter jag på golvet i mitt rum med musiken strömmande ur högtalarna. För närvarande, och som så ofta numera, är det "Fireflies" med Owl City som spelas. Den är så mysig och får mig att tänka på min barndom. Jag har förlorat mycket av min barndom. Jag är inte lika bitsk och ifrågasättande längre. Lyckligtvis har jag numera en svensklärare som triggar fram dessa dolda sidor. Som kusin sade - "du är ju en Molander!". Och det är sant. Jag är en Molander.

Jag läser en fantastiskt bra bok just nu. Den nionde stenen. Jag minns inte författarens namn och jag antar att det inte är så viktigt. Till en början tyckte jag inte alls om språket och om jag läser om de första kapitlen tycker jag inte om språket ändå trots att jag gillar det senare i boken. Antar att författarinnan var nervös eller svårstartad. Den har hur som haver blivit riktigt fin nu och jag är speciellt fäst vid Sarah och Ellen som är bokens huvudpersoner, kan man väl säga. Läs!

Nu ska jag packa väskan och sedan sova. Det blir en lång dag imorgon.

Kram!

Eller, okej. Det var väl inte riktigt det som menades med dagens kommentar (riktad mot mig och några andra) under samhällslektionen.

Vi diskuterade huruvida Sverige borde ha soldater i Afghanistan (eller någonstans överhuvudtaget). Jag sade lite vad jag tyckte och trodde, bl.a. att många av de attentat mot soldaterna är indirekt framprovocerade då de som utför dem inte orkar skilja på vem som är goda eller inte - i deras ögon är alla som bär vapen ett hot. Jag sade också att jag höll med Ohly när han sade att det inte är rätt att Sverige skall ha soldater där eftersom det inte är vår konflikt.

När jag så skall gå ut genom klassrummet hörs följande konversation mellan en elev och lärare:

- Ja, du, ******, du får se till att komma med motargument nu när dina klasskamrater inte håller med dig.
- Ja men vad fan ska jag göra?
- Hur menar du?
- Ja nästan alla är ju såna äckliga vänstervridna.

Jag kan ju säga att jag var en halv tum från att spy galla över honom.

Han har ingen aning om vad jag är. Jag kan lika gärna vara folkpartist (jag kommer faktiskt rösta på dem som det ser ut i nuläget) så IN YOUR FACE!!!!!!

I'd like to make myself believe that planet earth turns slowly.
It's hard to say that I'd rather stay awake when I'm asleep,
'cause everything is never as it seems.

Ny dag imorgon! Då blir det skola, därefter Lund och sist av allt musikskolan. Bra dag? Återstår att se. Jag har blivit sjuk.

Idag har jag träffat Calle, pluggat geografi och sytt kuddar till mitt rum. De är fantabulous!

En bekant sade att "den som tycker politik är roligt är sjuk i huvudet och dessutom en lögnare.". Hon menade då politik i praktiken - att följa de debatter och ändringar våra kära ledare för och att ställa sig på endera sida. Hon motiverade detta med att det enda de båda sidorna gör, oberoende vilken hand man så att säga hälsar med, är att smutskasta varandras förslag samt personligen. Jag håller med. Vi var också överens om att politik i teorin - ideologier, "om"-teorier etc - är roligt, nyttigt och utvecklande.

Personligen tycker jag att det är pinsamt att Mona Sahlin och Lars Ohly överhuvudtaget kunnat ta sig så långt som de gjort. De är antingen fullkomligt oförmögna att debattera, förklara och diskutera eller så är de hycklare utan dess like. Med hyckleri menar jag bland annat Lars Ohlys vid det här laget berömda besök på Sophiahemmet - ett privatägt sjukhus. För den som följt Ohly med ett halvt öra är det känt att han, om hans allians kommer till makten, kommer jobba å det yttersta för att avskaffa en privatiserad sjukvård. Lustigt!

Fördel nuvarande regering, alltså. Huruvida detta beror på det faktum att de är bättre lämpade att leda vårt land eller ej är inte något jag tänker ta upp just nu (jag är uppvuxen med socialistiska normer så därför blir jag lätt partisk). Något jag dock kan konstatera efter att ha tittat på gårdagens debatt och lyssnat på några radiodebatter är att vänsterblocket helt tycks ha missat retorik- och debatteringslektionerna, möjligen Peter Eriksson undantagen. Han var enligt mig den enda som kom med konkreta uppgifter från vänsterblocket under sjukvårdsförsäkringsstriden. Högerblocket med Hägglund, Olofsson, Reinfeldt och Björklund har en utstuderad och nästan vacker retorik. Har man detta är det fullt möjligt att sopa en hel del under stolen.

Jag har inte sett hela debatten och ska därför inte uttala mig om "vem som var bäst". Det enda jag kan säga är att jag inte kommer rösta åt endera håll förrän jag ser en riktig debatt med väl framlagda argument och INGEN smutskastning så länge den inte åtföljs av "vår regering kommer istället göra såhär (.....) vilket leder till (.....)".

DÅ ska jag rösta. Antar att min röst blir blank ett bra tag till.

Jag hatar Facebook. Man skaffar sig en romantiserad bild av någon och sedan hamnar man av en händelse på dennes Facebook och så pang! bom! krasch! upptäcker man att världen inte är sådär fin och förutsägbar som man vill tro.

Atsingen.

Har inte skrivit på länge, jag vet. Men det händer så mycket just nu. Känner mig inte hemma någonstans och tydligen är jag bara tillfälligt inneboende i det här huset. Det är en ganska obehaglig känsla att inse att man inte kan lita på dem som skapat en.

Men jag säger som Queen.

The show must go on.
Inside my heart is breaking,
my make-up may be flaking,
but my smile, still, stays on.

I have to find the will to carry on with the show.

Så om ni inte hör av mig på ett tag, andas. Ni träffar mig i skolan - jag ler. Ni umgås med mig - jag skrattar, lyssnar, ger råd efter bästa förmåga. Men be mig inte berätta. Lova bara att, när jag väl väljer att berätta (om jag gör det), ni lyssnar. 

Innan jag valt hund var jag övertygad om att det nya livet här i huset skulle heta Kirja. Det är ett väldigt fint namn, tycker jag, eftersom det låter lite skogsrå-aktigt. Men när vi kom till uppfödaren och jag fick syn på det lilla vita knyttet med beiga öron och kinder och en bedårande liten fläck mitt på huvudet visste jag direkt att hon skulle heta Embla. Jag hade aldrig ens hört namnet förut (eller, det hade jag men jag hade inte relfekterat över det), men det var så hon skulle heta, eller hette som jag brukar säga. Jag tycker det är så härligt när man kan se att varelser verkligen ÄR sina namn. Embla ser ut att heta Embla, Tobbe (min andra hund) ÄR en Tobbe (ni förstår om ni träffar honom), Calles fullständiga namn passar honom så bra och min kissemisse ÄR Sigrid. Andra namn är otänkbara.

Tobbe var dock inte självklart. Det tog lång tid innan vi kom fram till namnet, men nu när man känner honom ser man hur rätt det var.

Så när jag säger att min eventuella framtida dotter ska heta Enya och att en eventuell son ska heta Gustav kan jag egentligen bara spekulera. Tänk om de ser ut att heta Isabella och Edward? Hemsk tanke, men så kan det vara.

Roligast tycker jag dock är när namnet speglar personligheten.

Frågan är bara om jag passar i mitt namn. Katarina. Eller om jag efter alla år av variationer på detta snarare är mina smeknamn?


Tobbe och Embla. Embla har längre päls nu (svansen är typ en meter mohaha) men annars ser hon ut precis så. Som en EMBLA. Och Tobbe som en TOBBE. Visst?

Jag har alltid varit större och det stör mig inte märkvärt - jag har ju inga kläder i min garderob jag har som mål att komma in i igen! Jag är liksom van vid det och blir snarare obekväm om jag tappar i vikt eftersom allt blir så ... lätt. Jag vet inte, men det är som att det känns som att jag blir så sårbar.

Hur som helst. Jag började träna i november ungefär och har väl sedan dess gått ner litegrann. Bilden nedan är tagen julafton 2009 och sedan dess har jag tappat ytterligare lite till. Hur som helst. När det kommer till kvinnokroppen så är det snyggaste jag vet en välformad rygg, framträdande nyckelben och kindben. Min rygg har jag aldrig sett själv (haha) men jag har fått komplimanger för den, så jag har aldrig riktigt brytt mig om den. Timglas är den i alla fall. Eller cello, beror på hur man vill ha det.

Men nyckelben och kindben är saker jag vet att jag har men som aldrig riktigt synts. Förrän nu! Minns när jag pratade med Therese om detta när jag var yngre och sa "när mina nyckelben syns ska jag sluta tappa vikt.". Nu tappade jag ju valphullet och de började synas tidigare än tänkt, men man kan väl säga att det är min måttstock.

Och eftersom jag har höga kindben tack vare mitt slaviska ursprung är jag så glad att de syns mer nu! Man ser alltid på mitt ansikte om jag gått upp eller ner, för ansiktsformen blir mycket rundare när jag gått upp. Men nu, när jag gått ner syns de! Har som sagt gått ner mer sedan denna bild togs, och ibland tycker jag det ser ut som om jag suger in kinderna. Men det är mina kindben! Kanske trivialt för er, men ganska stort för mig. Ser ut som en ekorre hahaha.

Häromveckan köpte jag en ny orkidée när jag var på Bauhaus.
Jag köpte egentligen två, men jag har bara kort på den ena. Jag har städat mitt rum bara för den här bilden så nu får ni banne mig ge mig komplimanger!!!!!!!!

Kommer hem efter en utmärkt shoppingdag (visar inköpen senare. kanske) och hittar det här i skolmailens inbox:

"Vi sätter nu upp fler kameror och ja, det är tillåtet. Jag meddelar nu att den som avslöjas med att avsiktligen skräpa ner kommer att varnas för att ett upprepat beteende kommer att leda till åtal för nedskräpning, vilket kommer till vid fällande dom att leda till avstängning från Cyber. Vi kommer givetvis att debitera minipriset av 255kr/påbörjad timme för städning."

Alltså, jag kan förstå grejen med att man verkligen irriterar sig på folk som skräpar ner och sådär, men HALLÅ??!! Kameror? Avstängning? Böter? ÅTAL? Herregud. George Orwell var bara några år tidig med tidpunkten för sin teori. 2010 är verklighetens 1984 börjar det kännas som. Vad tycker vi om detta kontrollbehov?

Och till alla er idioter som inte orkar slänga ert skräp: SKÄRPNING. Jävligt snällt att förstöra för alla andra för att ni är så lata. Tränar som galningar gör ni säkert, men att resa sig och gå två meter till papperskorgen är tydligen för jobbigt.

att Robert Pattinson är sådär jobbigt snygg. Han ser ut som en karaktär i min bok.
Och han är jävligt snygg.

Det var allt för mig!